Folkets Historia

00:03 Du lyssnar på Folkets historia med mig, Anders Lundin. 00:10 Tyskland, där är det annat. Där finns det plats för musiken. 00:14 Men vi kan bli lika bra. 00:15 Men hade ni ens publik senast ni spelade? 00:18 Svea-salen, Fredrik. Det är en håla för cabaret. 00:22 Får ser besviken ut. 00:24 Ett fiasko. 00:26 Som man förstår av den här tiden, det var ju ingen trygg försörjning på något sätt. Så i den meningen kan man väl fatta om föräldrar tycker att ska du inte ta ett riktigt jobb? 00:40 Vi har ingen lokal. När jag var tonåring på 70-talet så var det ständigt återkommande klagorop. Insändare i tidningar, elevrådsprotester, fritidsgårdsdebatter och reportage i tv-nytt. Ja, jag står här med ett gäng grabbar och tjejer som hänger utanför grillkiosken i höstrusket. Hörrni, varför står ni här och ut där? Nej, men alltså vi har ju ingen lokal, svarade de. Och ännu ett upprörande inslag om hur illa det var ställt med omsorgen för ungdomar var i hamn. 01:10 För de som liksom jag spelade i band så var problemet naturligtvis jättestort. Var ska vi repa någonstans? Eller det kunde i varje fall ha varit jättestort. Men folk var bussiga. Stockholms lokaltrafik. SL lånade ut skyddsrum långt under mark och under perronger. Skola man gick på upplevt som tätt en källarlokal och sen när man blev äldre så... Fanns det någon industrilokal som stod tom och, ja men visst grabbar, ni får repa här. Folk var ganska schyssta, men lokalerna var ju trots allt emellanåt rent vedervärdiga. 01:45 Toalettbestyr löstes ofta med, det vill inte veta. Sen kom Anders Carlberg och sa att man skulle kunna starta studiecirklar och använda pengarna. Man fick bidrag till att gå ihop massor av band och rusta upp ett... Ett jättestort gammalt fryshus och fylla det med replokaler. Jag var faktiskt med på det första mötet där. Och det jag tänkte var att han hallucinerade. Det här kommer ju aldrig att gå. Det var det konstigaste jag har hört. Men en dag så stod det där med fryshuset. Och nu i det här avsnittet av Folkets historia så ställer vi oss frågan. 02:18 Gick det till ungefär likadant när Stockholm till slut i 1900-talets början fick ett hem för sina filharmoniker. Drev de kring en massa... Missmodiga män på Stockholmsgator, klädda i frack, fluga, laxskor och gördel släpades på valltorn och fagotter, timpani och cell och suckade och klagade. Vi har ingen lokal! Ja, kanske. Eller förmodligen rätt av, nästan. Men exakt hur det var och vad som hände sen, det ska vi ta reda på nu. Gäster här idag är Tony Lundman som är redaktör vid konserthuset. 02:48 Hej! Hejsan, hejsan! Och Lars Karlsson, musikfaktagranskare vid konserthuset. Hej! Hallå! Ja, men kan det ha varit så? Det drevde omkring en massa hemlösa musiker och liksom letade en lokal någonstans, säg sent. Sista, självande åren av 1800-talet, början på 1900-talet. 03:05 Ja, man kan se det framför sig. Laxkor, gördel, frackar. 03:10 Ja, ingen lokal. De sitter inom gränden, en fan gott, en kille med timpan. 03:15 De där scenkläderna var nog kvar i garderoben i alla fall. Men visst, det fanns ingen orkester som vi känner, symfoniorkester i stan då, utan det fanns Govkapellet. Och massa frilansmusiker förstås som kanske jobbade där eller jobbade i andra mindre sammanhang liksom. Hade små band och kvartetter eller ja, spelarkammarmusik. 03:37 Ja. 03:38 Som naturligtvis vill spela. 03:41 Är det de som driver på att de känner att vi har ett kall, vi vill spela? Eller är det en efterfrågan också? För det här är ju en tid långt innan radioapparater och gramofoner och grejer. 03:54 Ja, vi kan också prata om musiken för att under 1800-talet från Beethoven och sen framåt så har en hel genre utvecklats då, det här med symfonier. De har blivit större och större så att det blir stora orkestrar mot slutet av 1800-talet. 04:10 Fanns det liksom en uttalad ambition? Det här måste folk få höra. 04:15 Ja, men det sker ju en utveckling, en växande borgerlighet, industrialiseringen. Och från att, vad kan man säga, går man längre tillbaka då, 1700-1800-talets början så börjar vi se ett skifte där den här typen av musik som vi pratar om nu, orkestermusik och så, inte längre bara är knuten till hov eller till mecenater utan att det faktiskt... börja ges offentliga orkesterkonserter och sådär. 04:45 Och de är väl säkert dyra i början att gå på. Och kanske är det då en högeståndspublik sådär. Men efterhand under 1800-talet så blir det bredare och folkligare om man så vill. 04:57 Det är där jag vill höra. Att det sker en förändring i efterfrågan. Att ett bredare folklager har ett större intresse att få höra den här musiken. 05:08 När konsertföreningen bildades i Stockholm precis i början på 1900-talet så fanns det en idé om att både presentera den här musiken, inte kanske i första hand i någon folkbildande syfte, utan spela den för att den helt enkelt borde spelas. Och vad jag menar är att det var inte att presentera gammal musik och att lyfta fram någonting stort från forna dagar utan det här var högst aktuellt framförallt på kontinenten med den här nya repertoaren, den riktigt stora orkesterrepertoaren. 05:42 Jag har inte tänkt på att mycket av den här musiken är ju så att säga samtida då när den framförs i slutet på 1800-talet. Ja. 05:52 Är det ett problem att Stockholm inte har en symfoniorkester? Finns det en stolthet att en stad ska ta med tusan och ha en symfoniorkester? Och så har någon varit ute och rest på kontinenten och upptäckt att det går att höra symfonier lite här och var, men inte i Stockholm. Är det något som driver på? 06:15 I konsertföreningens eller filharmonikernas... 06:20 Man pratar om dem, då är det ju framförallt Thor Aulin, tidigare konsertmästare på operan, som har ett brinnande intresse för att föra ut symfonisk musik. Och då behövs det ju en orkester. 06:33 Thor Aulin, ska vi säga någonting om honom? Han har 800 lyssnande i månaden på Spotify nu, såg jag. Efter det här kommer det gå upp. Ja, va? 06:43 Vem var Thor Aulin? Han var väl, han såg som vid den tiden från 1880-talet och framåt som kanske landets främsta violinist. Och han var ju konsertmästare på operan då som jag nämnde. Och han hade även sin egen kvartett, den Aulinska kvartetten. Där flera av medlemmarna i kvartetten senare ingick i konsertföreningsorkester i stämledarfunktioner då. 07:12 Men han spelar en nyckelroll här i att symfonikerna får ett hem och att det uppstår. 07:19 Ja, han och några andra, framförallt han kanske var initiativtagare till att bilda en konservförening och koppla en orkester till den, konservföreningens orkester, för att kunna framföra den här nya... 07:35 Den stora orkestermusiken och då var han dirigent så att utöver det här att vara violinist, konsertmästare på operan och ha sin kvartett så var han även verksam som dirigent och de här första konserterna som konsertföreningen gör så är det Tora Hullin som dirigerar. 07:57 Ser du något? Är det mycket folk? Ja, det är fullstånd. Det här ska bli riktigt roligt. 08:05 Min far där på parkett. Han ser ut så här. Folkkonserter? Vad är detta för påhitt? 08:14 Min far är en riktigt skämtsam kar. 08:17 Även om det är en konsert för vanligt folk darrar mina ben. 08:21 Jag andas in och värmer upp. 08:23 Han har en sån humor inför. 08:25 Om Fredrik fortsätter spela för arbetare och vill inte ta sig in vid hovkapellet, då blir han arvslös. 08:33 Ja, men det skulle vara något. Att få en plats vid hovkapellet, det är ju roligt. 08:37 Per är aningen ytlig. Han förstår inte komplexiteten eller djupet. Som att arbetet med en sonett var ett enda flabb. 08:47 Där ska jag ha en plats. 08:48 Hovkapellet. 08:49 Ha och ha. 08:51 Men det är minst sagt storslagarna planare. Min mor tycker inte det är storslaget. 08:56 Hon tycker jag ska bli notarie eller läkare. 08:59 Man kanske skulle börja flyga flygplan. 09:02 Flyga över Atlanten. Eller börja måla. Jag kan tillstå att jag är road av konst. Måla lite hemma. 09:09 Det har du aldrig sagt. Modeller och mobiler som dansar. Roligt med nya uttryck. Men musiken? Jo, det är klart. Musiken är ju också rolig. Rolig vet jag inte. Men ärofull. Men din far har väl alla ingångar i musikens värld? Om det är det du vill göra. Din far är ju omtalad. 09:27 Alla timmar som han har tvingat mig att öva skalor, arpeggios och etyder. Så jag knappt kunde tala. 09:35 Sex timmar om dagen minst. 09:38 Mina betyg gav han blanka fan i. Men säll hon? 09:43 Mina kinder, illröda och varma. 09:46 Jag blir alltid röd om kinderna när jag är ivrig. Jaha. Nu ser jag din far. 09:52 Mitt bland gubbar i keps och flickor med förkläden. Ser du? Där. 09:57 Och där är min fästma. 10:00 Där. Bakom kärringen med stråhatt. 10:03 Elisabeth Kronstedt heter hon. Min fästma. Två år yngre än jag. Titta på henne, Fredrik. Hon är galen i mig. Tar alla tillfällen att höra mig spela. 10:14 Nu kommer nästa Rowling. 10:18 Tänk att jag får arbeta med landets främsta violinist. Roligt. 10:23 Jag har sett Thor Raulins grådaskiga ansikte och polerade polisong sedan barnsben. Han är en god vän till far. Det var minst sagt en märklig situation när jag skulle provspela för att få en plats i orkestern. 10:37 Jag spelade första satsen av Dvårsaks cellokonsert. 10:41 Aulin satt där med händerna knutna över magen. Jag var livrädd. 10:46 Tänk om jag skulle komma av mig. Tänk om jag skulle bli spänd och tappa tekniken. 10:54 När jag spelat klart harklade han sig och sa att min teknik var oklanderlig. Men att spelet varit något livlöst. 11:03 Jag kände hur tårarna brände. Men jag bet ihop... 11:07 I afton ska musiken ljuda genom varje människas väsen och lyfta dem till himmelska höjder. 11:15 Och det är ni, mina vänner, ni är verktyget för detta. 11:21 Gör er redo! 11:24 Per provspelade också. Utan problem, som vanligt. Orädd, glad och känslig. 11:30 Aulin fick genast ett gott öga till Per. 11:33 Fredrik, stå inte och sov. Nu är vi oss redo, kamrat. 11:47 Ett speciellt tillfälle, det förstår vi det här. Vad är det för konsert vi är precis uppstarten av här? 11:56 Konsertföreningens orkester har sin första konsert i Musikaliska akademins stora sal- Där vid Blasieholmen i oktober 1902. Och då är Wilhelm Stenhammar pianosolist. Wilhelm Stenhammar som också känns som tonsättare. Han var också tillsammans med Aulin en av grundarna av den här orkestern. Och den tredje viktiga personen i grundandet var en försäkringsdirektör som heter John May. Så det var de tre som var upphovspersonerna till konsertföreningsorkester. 12:27 Och två av dem var med vid den här första konserten. 12:30 Vad är skillnaden då? Vi har ju ett hovkapell och ändå ett behov av en symfoniorkester. Vad är det som är skillnaden då i de här två orkestrarna? Vad blir det? 12:39 Alltså de gav ju konserter i hovkapellet också, sådana här symfonikonserter i slutet av 1800-talet och så. Men det var väldigt sporadiskt och de var ju helt upptagna med att spela operaföreställningar och sådär. Så det fanns ingen sån där reguljär konservverksamhet för orkestermusik. 12:56 Och en stor skillnad är ju också att hovkapellet på operan, de sitter ju i ett orkesterdike och de spelar så att säga andra fiol egentligen. För att publiken är ju mer koncentrerad på vad som händer på scenen. Sitter man på ett podium, då är det ju orkestern som är det man ser tydligt. 13:15 Det var en jättetydlig skillnad, ja. Ja. 13:19 Hur togs de här konserten emot då? Stor succé. Jaha, var William Pettersson Berger där? Han var där. Ja, ja. 13:26 Den ökände PAB. 13:28 Ja, den legendariska recensionen. Vad skrev han då? 13:31 Vi kunde vara stolta. En så ståtlig musiksäsong har Stockholm väl aldrig föregått till mötes. Citat ur DN. 13:40 Det var med stor förväntan och sådär. Och alla kritiker skriver enormt positivt om det här. Och det var säkert bra. De hade övat som tusan. Övat ihop den här orkestern. Men också för... 13:54 musikkritikerna, journalisterna så var det ju som fenomen också så välkommet så då hade det väl varit verkligt illa om de hade sågat första konsertet det fanns någon liten detalj där Stenhammar som var pianosolist han hade innan flaggat för att han har skadat ett finger och att Att klaviaturerna hade spelats blodig på repen och sådär. Och det hade till och med lagts ut meddelande till publiken att Stenhammar kanske var lite indisponibel, som man säger, i den här världen. 14:26 Men han fixade det, tydligen. 14:28 Ska vi säga något om Stenhammar också? 14:31 Han står väl för... 14:33 Liksom lite mer lyrisk, romantisk musik än vad som kommer sen. Kan man säga så? Absolut. Var han poppis? Visste folk vem det var som tyckte om hans låtar? 14:47 Ja, han var väl ansedd med sin pianomusik och sånt. 14:52 Jag vet inte hur spridden var men sett från vår tid om man tittar på det här första halvan av 1912 så är han en av de riktigt stora kanonerna både som tonsättare och som inte minst som pianist. 15:10 Men Stenhammar han spelade ju även tillsammans med Avelins kvartetten och de turnerade ju Sverige runt så de var ju runt om i hela landet. 15:21 De pratade om folkkonserter här i Dramat. Vad var det? Vad menade man med det? 15:28 Det var den enda subventionerade konserten som man genomförde. Allt annat finansierades med privata initiativ som donerade pengar och så. 15:38 samma repertoar inte liksom anpassat på något sätt men mycket lägre biljettpriser så alla skulle ha råd att gå så där fanns det ju en idé då att locka in en publik som kanske aldrig hade hört den här musiken förut Vilka var det som gick in och stöttade då? Det var inget som staden eller sådär betalade för i den här orkestern utan allting var privata donationer från musikhälskare eller folk som hade de där pengarna och verkligen ville se det här hända. 16:09 Men publikt gick det ju bra, det var ju fullt hela tiden. Då spelade den där i Musikaliska akademins stora sal. 16:17 Som kanske ändå inte är tillräckligt stor för att, jag vet inte vad den tar, 500-600, 600 kanske. Och en stor orkester har det trångt där på scenen, men det var ju fulla hus i alla fall. Och så sålde man då abonnemang, sånt som man gör även idag. 16:35 Alltså att man hade en säsongsbiljett, eller? 16:37 Ja, precis. Man köper ett paket av ett gäng konserter. Och på den här tiden så gjorde man, första säsongen gjorde man sex konserter. Vilket inte är jättemycket då. Men på den tiden var det en stor skillnad jämfört med vad man hade haft innan. 16:52 Och det där försäljningen gick jättebra. 17:04 Fredrik! 17:06 Här är vi! Far! Mor! 17:10 Ja, det var en upplevelse, hela arrangemanget. 17:15 Vilken publik! Annorlunda! 17:19 Per! Kom och hälsa på far och mor! 17:22 Per! Vad roligt att se och höra dig! 17:25 Nu smickrar ni, fru Pettersén. God afton, herr Pettersén. 17:29 Inte alls! 17:30 Vad tyckte ni om konserten, ni som är kännare? 17:33 Ja, Aulins tempon var en aning forcerad i mitt tycke, men det är typiskt Aulin med högt tempo. 17:38 Ja, jag tycker nog cellostämman var... 17:40 Alltid något som är fel. Men vad vet hon om det? Aulin vet väl bättre än hon? 17:47 En trevlig afton ändå. Men jag hade nog hellre hört Beethovens sjua än Stenhammar. 17:54 Du får tala med Aulin om det där med att välja en sån modern tonsättare. 17:58 Ja, men det är väl också roligt och friskt med Aulins mod att pröva nytt. Tack för att ni kom. 18:04 Ja, men tack själv, Per. 18:08 Otroligt. Han står på sig mot far, en oomtvistad musikkännare. 18:14 Roligt och friskt. Som att min far var motsatsen. Och far verkar inte ens ta notis. 18:21 Ja, ja, min gorse. 18:23 Jag ska se till att Aulin rekommenderar dig för Håkapellmästare Berens. Men du måste öva mer. Öva, öva, öva. 18:31 Jag ska öva mer, far. 18:34 Du kan ju öva en stund när vi kommer hem sen. 18:40 Jag övar och övar. Det har gått år sedan jag blev tillfrågad att spela. Folkkonserterna är ett minneblått. Våningen känns trång. Fars och mors blickar gör mig nervös. 18:54 Men det var tal om att ni skulle spela i den där sveasalen. 19:02 I väntan på att orkestern finner permanent uppehälle så skulle den fungera. 19:07 I Tyskland. Där är det annat. Där finns det plats för musiken. 19:11 Vi kan bli lika bra. 19:13 Hade ni ens publik senast ni spelade? 19:16 Vi spelade baneret av Pettersson Berger. Det var nog kärnan till problemet. Lite gammaldags. 19:22 Svea-salen, Fredrik. Det är en håla för cabaret. 19:30 Far ser besviken ut. Det är ett fiasko. 19:34 Jag tappar fokus när jag hör deras steg i våningen. Hur låter det? 19:39 Räcker jag till? Är jag för spänd? 19:42 Är mitt spel för tungt? Är tekniken för dålig? 19:44 Fredrik. 19:46 Du vet, om du tröttar på musiken så vet jag att din morbror välkomnar dig i flottan. Alla skulle förslå. 19:55 Jag vet. 19:56 Vi talar inte om saken. 20:00 Vissa dagar vill jag ge upp. 20:02 Andra dagar är jag beslutsam. Jag ska fram. Jag ska visa far och mor och världen. 20:23 jobbig situationen har det Fredrik tycker jag det där med att komma in efter en konsert och prata bakom i logen det är ju det är ett trick det är svårt att göra rätt men Fredriks pappa tycker jag verkar ha tappat det helt 20:38 Vi har aldrig varit med om det, men man ska väl bara säga snälla saker i det där läget. Tack för musiken brukar man säga. Thank you for the music. 20:46 Så enkelt det är det bara. 20:49 Sveasalen pratar de om här och rynkar på näsan. 20:53 Det här musicerandet, är det behäftat med någon slags status nu? Eller en verkshöjd som förväntas inte bara av musiken själv utan också lokaler man väljer och sammanhanget som det framförs i? Ja, självklart. 21:11 Spela på operan var väl det högsta man kunde komma bland orkestermusiker. Sveasalen var ju... 21:18 en kabaré- och teaterlokal som låg där NK-huset står. 21:25 Ja, just det. Det var väl inte så att orkesten spelade där, men säkert en hel del musiker ur orkesten som får få ihop det. 21:33 Var kommer musikerna ifrån då? 21:36 Var har de gått för utbildning? 21:38 Är de självlärda eller har de varit på kontinenten? Finns det pedagoger? 21:44 Vi har ju att Fredrik har övat väldigt mycket och Per haft det lite lättare. 21:48 Grunden är ju musiker från Hovkapellet. 21:52 På alla viktiga poster så är det folk som också jobbar i Hovkapellet på operan. 21:59 Även restaurangmusiker och folk som hade sin försörjning på Vasateaterna. 22:05 Undervisning. 22:07 Och amatörer fanns det också, en och annan. 22:10 Hur såg man på musiker här? Här verkar det som Fredriks mor och far har hög svansföring och stora förväntningar och tycker att det vore fina som kunde hända att sonen blir musiker. 22:24 Det är svårt att säga. Det finns ju stora stjärnor på den här tiden som är världsstjärnor förstås. Det är en sak. Men om man ska vara sådana här arbetande musiker i en ensemble, det var ju... 22:36 Som man förstår av den här tiden, det var ju ingen trygg försörjning på något sätt. 22:42 Så i den meningen kan man väl fatta om föräldrar tycker att ska du ta ett riktigt jobb istället för att, och även det här med konsertföreningen i början, det var ju bara... 22:52 Man hade ju betalt per gig, produktion liksom. Ja, och i övrigt fick man ju liksom skrapa ihop pengarna på annat sätt då, som det som Lars nämnde då, olika andra sammanhang, eller själv undervisa unga musiker. Så att visst, det var ju inte tryggad försörjning direkt. 23:11 Så de musiker som var med i orkestern här, de uppdragde i alla möjliga olika sammanhang och reportager och genrer? 23:20 Från Hovkapellet hade det väl ganska bra förspänt då. De hade ju det i alla fall. 23:25 Men de här var ju frilansande på ett annat sätt. Ja, precis. Så då fick man ta de påhugg som kom. 23:35 De här tonsättarna som Named Robba, Stenhammar och som jag inte vet om vi har nämnt så många fler, men hur står sig svenska tonsättare utomlands den här tiden? 23:46 Så mycket framför sig. Jag vet att Stenhammar, visst är det så Lars, du får rätt med, spelades av Berlinfilharmonikerna till exempel och det var ju den finaste. 23:54 Ja, Berlinfilharmonikerna urförde i Köpenhamn. på turné. Stenhammars Excelsior. Det är en stor grej. 24:03 Men det var inte så att svenska tonsättare hade stora karriärer direkt ute i Europa. Men ganska många tonsättare studerade i Tyskland och Frankrike för andra tonsättare där. 24:20 Bervald, Petron Berger och Stenhammar, de andra har inte kommit än, va? 24:26 Berwald skrev ju musik där och då är det tidigare på 1800-talet men det som är problemet där är att de inte spelades. Det är bara något enstaka symfoni. De flesta spelade sig långt efter hans död och då har man fattat att Berwald var så fantastisk. Inte bara för svenskt vidkommande utan var en originell, personlig, egenartad tonsättare med alla jämförelser. 24:52 Men Sverige i den här tiden är ju långt in på 20-talet ett av de fattigaste länderna i Europa. Avspeglar det sig i kulturutbudet här? Stockholm är litet också. 25:03 Jag vet inte vad inbånare talet låg där men det kanske är ett par hundratusen eller någonting sånt där. 25:08 Så det är svårt att mäta sig med Berlin kanske? 25:10 Ja, definitivt. 25:11 Men är det här som avspeglar sig i det musicerandet? För nu startas ju konsertföreningen och det hålls konserter under några år. Men sen så går ju ingen vidare för den här verksamheten. 25:27 Nej, framförallt är det musikerlönerna och lokallyran för Musikaliska akademin som tar knäcken på ekonomin och de här folkkonserterna med lägre biljettpriser de kostar mer än de drar in och sen bidraget till folkkonserterna från staden det ligger konstant under några år och då till slut så bär det sig inte något Nej men den största kostnaden var arvoden till musikerna och sen så kan man väl tänka sig också att de var ju de sålde ju bra de här konserterna abortmangen sålde slut och sådär 26:04 Men då var man ändå i en sal som inte var tillräckligt stor för att man skulle kunna ta in så mycket folk så att det skulle kunna bära sig. Det är som sagt begränsat på akademin till, tror jag, runt 600. 26:19 Så då är vi tillbaka till inledningen. Vi har ingen lokal. Det är det stora problemet. Det är nöten som måste knäckas. Lokalfrågan. 26:27 Ja, runt 1910 så tystnade det. Då finns inte orkestern längre. Under några år. 26:36 Fast organisationen finns kvar i själva konservföreningen. Men orkesterverksamheten läggs på is. 26:49 Märkte ni? 26:51 Fredrik, märkte ni knappt en sekund såg publiken på filmduken? 26:54 Ja, nej. Jag ska se filmen. 26:57 Den där skådespelerskan, hon som spelar Maria. 27:00 Hon såg ju trevlig ut. Ja, jag vet inte. Riktigt söt var hon. Äntligen. Jag hade väntat i fyra år på att spela igen. Nu fick jag spela i auditoriet. 27:13 Som vanligt slapp jag inte Pers pladdrande. Och det värsta av allt, Per har blivit utvald. Trots att han inte lagt ner lika många tillar som jag. 27:31 1650 personer i publiken va? Vad roligt att få ge så många människor vackra toner. 27:37 Men varför måste den där filmen visas samtidigt? Vad hette hon som spelade den där torpa flickan Maria? Vår musik är mer än tillräcklig. Nej jag vet inte vad hon heter. Men hon var tjusig. 27:49 Jag tycker det var väldigt konstiga stråk idag. Jag ska se efter i program. Vi drar isär. Det är otidig ledning. 27:56 Klara Pontoppidan heter hon tydligen. Per, jag tycker inte du tar din uppgift på allvar. Jo, det gör jag. Pontoppidan, det var ett märkligt näst. 28:05 Fredrik! Fredrik! Här är vi! 28:08 Här! Och där har vi Per också! 28:11 Vad trevligt. God afton. 28:13 Vad roligt, Per, att du har blivit utnämnd till stämledare. Det är imponerande. 28:18 Ja, det är roligt faktiskt. Jag ska presentera min festmö, Elisabeth. 28:23 God afton. 28:25 God afton. 28:26 Det är en månad sedan det hände. 28:29 Per fick bli stämledare. 28:32 Han sitter där, längst fram, och leder oss i stämman. 28:37 Han kan ju inte ens leda. Han bara ramlar in i orkestern. Han har så satans lätt för sig. Är aldrig spänd. Allt är en lek. Trevlig. 28:49 Tack för konserten, Fredrik. Vet du, du ser så trevlig ut där du sitter. 28:54 Men han sitter så långt bak. 28:56 Nej, tredje pult är väl inte så långt bak? Ja, ja, ja, ja. Men Per, du har sån pondus på podiet. Härligt med din avspända stil. 29:07 Äsch. 29:08 Vad tyckte ni om filmen? 29:11 Jo, för all del, men inte hade vi behövt rörliga bilder till den här utsökande... Ett smörgåsbord av komplimanger. 29:18 Och det enda han tänkte på är den billiga filmen. 29:22 Hur kan en lättsinnig gamäng som han fått förtroende som stämledare? 29:27 Det är galenskap. 29:29 Jag måste öva mer. Öva, öva, öva, öva. 29:33 Stämman lät utmärkt. Fin balans i stråket. Ja, tack för att... Ska ni med och ta ett glas punch? 29:40 Ja, för tusan. Det är ju trevligt. Elisabeth, lite punch på kvällskvisten. 29:45 Tack gärna. 29:48 Fredrik? Jag måste öva inför imorgon. 29:50 Ja, det är klokt att repetera, men man kan ta ett glas också. 29:55 Jag vill ta musiken på allvar. 29:57 Jo, jo. 29:58 Nu när vi har en regelbunden verksamhet så måste vi öva. 30:01 Öva, öva, öva. Jo, men vi måste ta ett glas och se till att sammanstråla med Schneevojt. 30:09 Ja. 30:10 Schneevoit, vilken bra idé Per. Schneevoit har precis anlänt från Helsingfors. Han ska ha storslagna planer om att uppföra Strauss. 30:23 Du förstår, det är faktiskt en god vän. 30:26 Jag känner alla. 30:28 Nej, ni känner inte torrparflickan Klara Pontoppidan. Nej, det gör jag inte. 30:37 Vad är en människa som är fri från skam och oro? 30:42 Är det ens en människa? 30:44 Min far beundrar Pers buller och flabb och hans intuitiva spel. 30:51 Vart ska musiken hän? Och jag? Är det världen som är galen eller är det jag som valt ett yrke som passar mig illa? 31:04 Ja, det är inget fel på Fredriks ambitioner men det verkar som att han stressar upp sig tycker jag. Han har usla föräldrar också som bara kommer och plussar hans kompis hela tiden. 31:16 Ja, de spelade till en filmvisning. Var det vanligt? Ja, de var biograforkester också. 31:23 Dagarna emellan konserterna så spelade de ju då till stumfilmer. Det var ganska ofta det där 1914 och så. Det var väl också ett sätt att få ekonomi på alltihop. 31:32 Men vad har hänt då? Orkesterna har legat i Dvala i några år. 31:38 Är det här början på återstarten? 31:41 Det är det. 31:42 Innebar den här verksamheten på auditorium att det började gå åt rätt håll för symfonikerna och deras långa kamp för en lokal? Definitivt. 31:54 På sätt och vis är det ju rakt led, obruten led fram till idag. 32:00 Men framförallt så är den större konserllokalen, den tar runt 1600 pers, ungefär som konservhuset idag eller bara något mindre. Och orkestern gör ju många, många fler konserter. Om man gjorde sex, kanske max åtta men jag tror att det rörde sig kring sex konserter med den här första versionen av orkestern så gör man kanske ett 60-tal. 32:24 De här första säsongerna i auditorium. Så att det blir mycket mer kontinuerlig verksamhet. 32:31 Det blir det. Även här var det säsongsbetonat anställningen. 32:38 De hade väl lön från september till maj kan man väl säga. Och så juni, juli, augusti fick de ha andra inkomster. Ja. 32:48 Är det deras egen insats, alltså att de lyckas väcka intresse och dra publik som gör att tanken växer i styrka att vi måste ha ett konserthus? 32:58 Ja, så är det fina gäster med fler internationella solister och så. 33:06 Ja, men det blir ju en verksamhet som är mycket mer lik det som man skulle säga är en etablerad orkester idag. Du säger locka publiken, det gjorde man ju redan innan. Det var bara att det var få konserter och en mindre konsertsal. Men det här var ju inte heller avsett som konserthus. Akustiken var som det var. Men det var en bättre lösning än Musikaliska akademins sal hade varit. 33:32 De blir ju kvar där i ganska många år. Musik. 33:40 Fredrik. 33:42 Fredrik. Men jag övar ser du ju. Men du har övat i sex timmar om dagen i 30 år. Jag har viktiga spörsmål Fredrik. 33:51 Hilma. 33:52 Munter Sandberg. 33:54 Violinisten. 33:55 Ja jag vet vem det är. Begåvad. Och vacker upptäckte jag här om dagen. 34:01 Men är du fast med då? Elisabeth? Nu ska jag fråga Hilma om hon vill bli min. 34:06 Jaha, tar du min cell upp till Stora Salen? 34:10 Vår stämledare Per är sig lik. 34:13 Allt är en lek. 34:15 Det glunkas som att han blivit erbjuden att göra en solokonsert. 34:19 Haydn i D-dur. 34:23 Jag väljer aktivt att inte tänka på Per och Haydn i D-dur. 34:29 Har ni sett henne? 34:30 Vem? 34:31 Hilma. 34:32 Hon har varit in kvällen. 34:33 Jaja, men vet ni var hon befinner sig? 34:35 Ja, lilla salen skulle jag tro. Jag tänker på orkestern. Den ger mig glädje. Vi ville ha en orkester, en fast ensemble och den dagen har äntligen kommit. 34:46 Auditoriet har kännat oss väl men akustiken där var under all kritik. 34:51 Hela helgen flyttade vi våra instrument från Norra Bantorget till det nya blåa huset. Alla var fokuserade. Ja, nästan alla då. 35:03 Jag ska bjuda in henne på lunch med vår konsertmästare. 35:07 Jaha, där är din cello. 35:09 Det kommer hon uppskatta, tror ni inte? Fredrik, snälla sluta öva. Varför? Lyssna, det här är viktigt. 35:18 Jag ska göra en solokonsert. Ja, ja, jag vet det. Och sen flyttar jag till Paris. 35:25 Hur så? Jag har brevväxlat med en Alexander Kaller som nyss flyttat dit. Vem? Han är konstnär. Nya uttryck. Jag ska fråga Hilma om hon vill följa med till Paris. 35:37 Men... Jag vill inte fastna här. Livet har mer att erbjuda. 35:44 Men vad menar du? 35:45 Jag vill inte svika filarmonin. Nej, självklart inte. Får jag, gamle vän, föreslå att du tar över som stämledare? 35:54 Det... Det... Det går bra. Det är inte jag som bestämmer själv, men jag ber om att få ge styrelsen ditt namn. 36:04 Ja. 36:06 Ja, jo. 36:08 Men då måste du lova att tacka ja. 36:11 Det är klart. Man ställer upp för en gammal vän. 36:16 Vilken lättnad. 36:18 Stort tack. 36:20 Det vore narraktigt av mig att inte tillstå den euforiska glädje som fyller mig. 36:26 Äntligen faller allt på plats. Per i Paris och jag i filharmonin. 36:33 En del av dagen kanske jag hälsar på honom. 36:35 Han är ändå en härlig och sprudlande gamäng den där Per. 36:40 Och nu, öva, öva, öva, öva. 37:00 Sådär, det ordnades för Fredrik till sist. Vad skönt. Målet är uppnått, han får bli stämledare och nöjd hans far ska bli. 37:09 Och vi har tagit oss till invigningen på konserthuset för hundra år sedan, 7 april. Vad framfördes? 37:16 Ja, precis som vid den här första konserten 1902 för konsertföreningen så var det bland annat musik av Berwald och Beethoven och ett nyskrivet verk av Kurt Erteberg som hade... Hur var det? Han vann en tävling tror jag. 37:33 Ja, det var en tävling, en kompositionstävling för det här nya huset då. 37:38 Hur var förväntningarna inför öppningen och premiären på konserthuset? Var det snack på stan? Det var en stor grej. Det måste du ha varit. 37:47 Ja, det var en jättegrej. Alla tidningar i praktiskt taget i hela landet skriver om konserthusets öppnande och inte bara i Sverige, även finländska, alltså våra grannländer. 37:59 Så det är en stor händelse, det är det verkligen. 38:02 Och huset var en snackis och liksom... Men själva orkestern då? Hur var förväntningarna och stämningen runt? 38:10 Nu hade de ju äntligen fått ett riktigt bra konsertlokalet hemma. 38:15 Och huset byggdes ju åt orkestern och för att hysa Nobelceremonin då också. Och det faller sig naturligt att orkestern känner man ju redan till. Den var ju inte nyheten och jag håller på då sen... I den här upplagan sedan 1914. Och man gjorde sin sista konsert i auditorium bara dagarna innan man gjorde sin första i konserthuset. Så att recensionerna, de som skrivs efteråt, de handlar om akustiken helt enkelt. 38:45 Mer än om vilken orkester har vi nu, för det visste man ju redan. 38:49 Ja, de första arbetena för att försöka rätta till akustiska problem skedde ju redan 1928, sommaren 1928. 38:59 Så man kan ana att det fanns lite att önska vad gäller akustiken då? 39:04 Men man kan ju i alla fall säga att det här är inte entydigt heller. Man säger att debatten kommer igång direkt om akustiken och alla har olika åsikter i stort sett så att det är ju... 39:16 Hade det varit entydigt så hade man kanske sett att det är det här, det fixar vi till. Men folk har ju lite olika bilder av det, även de så kallade experterna. 39:27 När blir filharmonikerna kungliga filharmoniker då? 39:30 Det är flera steg det där. På 50-talet så döper man om orkestern till Stockholms filharmoniska orkester. Och sen i nästa steg blir den kunglig då. 39:39 Det var i samband med orkesterns första Japanturné 1990 så banar man om tillstånd att tillfälligt få kalla sig för Kungliga filharmoniska orkestern i Stockholm. Sen 1992 blev det faktiskt permanent med tillstånd av hans majestät. 39:59 Så den har haft tre namn genom året. Men härom året så gjorde jag en intervju med Herbert Blomstedt, en dirigent som i år fyllde 98 år. Ja, i år fyller han 99. 40:11 Ja, i år fyller han det. 40:13 I sommar fyller han 99 år. Han var 98 vid det tillfället. Han gjorde det, han dirigerade sin första konsert med orkestern i början på 50-talet. Otroligt. Men i alla fall, när jag gjort den där intervjun så sa han, och vi hade stängt av kameran och sådär, så sa han, ja tack Tony, det är så fint det ni gör för konsertföreningen, sa han. Och för honom var... 40:36 Så var det högst levande, han föddes 27. 40:39 Och han står fortfarande konservföreningen. 40:42 Det lever kvar. Han är den enda nu levande som har dirigerat orkester under de tre namnen. Konservföreningen, Stockholms filomoniska orkester och Kungliga filomonikerna. 40:52 Jag utgår för att han är hedersgäst på... Han har till och med ett eget rum. 40:56 Han har fått stora låsen heter Herbert Blomstedt. 41:01 Sen några år tillbaka. 41:03 Ni får hoppas att ni får en riktigt trevligt jubileum och ett fint firande. Tack så mycket Tony Lundman och tack Lars Karlsson för det här spännande samtalet om filamolikernas historia. 41:17 Du har lyssnat på Folkets historia med mig Anders Lundin. Skådespelare var Viktor Ivan, Max Ulversson, Sara Indebeto, Ivan Mattias Pettersson och Pia Alvorsen. Ljuddesign gjordes av Matilda Andersson, Manus, Marie Hedensjö och Magdalena Indebeto. Produktion Marie Hedensjö. Avsnittet har möjliggjorts av konserthuset och det är producerat av Hildurs och inspelat på Hype.