Framgångspodden

00:00 Du lyssnar på Framgångspodden i samarbete med Eikost. 00:03 Det har tagit mig så många år att ta tillbaka min kropp, min sexualitet, min självrespekt. Det blev sämre. 00:13 För sen ett par veckor senare. 00:15 Jag är gravid med din man. 00:18 Jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna bli hel igen. 00:21 Istället kastar man mig till vargarna och glömmer bort mig. Jag insåg att någon systematiskt började förstöra mitt liv. 00:32 Nu får vi lyssna in en helt otrolig historia med verkligen katten med nio liv, My Martens. Hon var det här skilsmässobarnet med föräldrar som bråkade, en pappa som var alkoholiserad, kriminell och åkte ut och in från fängelset. 00:47 Det resulterar också till den här otroligt otrygga uppväxten till att hon åkte in på ett LVU-hem med massor av andra problembarn och problemen på den nivån att hon blev våldtagen många gånger och till och med blev gravid. Men vi pratar också om en helt otrolig historia där hon byggde upp sin blomsterhandel från ingenting till flera miljoner omsättning på bara något år. Men vi går också in på en helt hemsk historia som hon kanske är mer välkänd för. Det är att hon har haft en stalker efter sig i elva år. 01:20 Som har förstört hennes jobb, relationer, nätverk och gjort som tappa miljoner. Det här är My Martens. 01:44 Varmt, varmt välkommen till framgångspodden. Ingen mindre än Mi Martens. 01:49 Tack snälla. 01:51 Du, still alive. 01:54 Still alive. Är det en tatuering du skulle kunna ha på armen? 01:58 Alltså jag brukar säga katten med 19 liv, inte 9, men jag ska överväga det. Det är ändå en bra, ja det skulle faktiskt kunna vara det. 02:06 Lite kortare i alla fall. 02:08 Ja, exakt. 02:09 Funkar internationellt, katten med 19 liv är lite tråkigt. 02:12 Det är lite skärmigt, erkänna att det är lite skärmigt. 02:15 Ja, som en ryggtavla kanske, katten med 19 liv, så ritar det en stor katt bara. 02:20 Ja, nej men du vet du vad, still alive det är faktiskt någonting som jag säger till mina vänner i Spanien. Jag är ju där på mitt training camp ganska ofta. Så det är faktiskt någonting vi säger internt. Så vad kul att du sa. 02:34 För att jag har gått igenom din bok nu och det finns ju verkligen så här så många olika delar i den här som är så himla hemska och så himla alltså du har varit igenom så mycket pissgrejer alltså av mig så att jag kräks. 02:51 Nej men vet du ja och det här har varit väldigt svårt i och med att det är så brett och så mycket så det är svårt att sammanfatta det både ord alltså att sätta ord på det och känslomässigt det är mycket det är väldigt mycket. 03:09 och vi ska bara hoppa rakt in i helvetet så låt det svida alla som tittar och lyssnar fast det är mycket delar här också som är en stor inspiration det är mycket häftiga grejer också som kommer in här och mycket lärdomen så jag tror att ni kommer gilla det här nu slänger vi in kålet i tåget så åker vi 03:34 Jag älskar rakt på sak. Det är inga krosseduller. Hela grejen med boken är just det. Det är transparens som gäller. 03:42 Vi hoppar tillbaka till du var liten. 03:46 Det var mycket alkohol immorverat. Det var också en jobbig skilsmässa. Var är vi? 03:53 Vi befinner oss i Vastena. Och jag ser ju, för mig är det så här, alkohol är bland det värsta jag vet. Det är ju verkligen så. Det är också därför jag inte dricker någonting idag. 04:06 Men det här mörkret med separation mellan två föräldrar, jag tror många kan relatera till det. Och jag kan också som vuxen se tillbaka på Vad min mamma, vad min stackars mamma fick gå igenom. Som jag inte såg som barn. Alltså jag kan sympatisera med den kamp som hon har haft. För att försöka skydda mig. 04:27 Och hur vi gled ifrån varandra på ett sätt som var så sorgligt. Men att uppleva de här sakerna som jag gjorde som så liten. De traumerna har liksom tagit halva mitt liv. Och bearbeta. 04:39 Det är ju så. Och den här julafton. Den berömda julafton. 04:45 Berätta, hur startade morgonen? Du vaknade upp. 04:49 Den 24, julklappar. 04:52 Den klassiska julafton. 04:55 Så här är det ju. Jag vaknar upp. 04:57 Det är verkligen en dag som ska vara fylld av förväntningar. Man brukar ju säga det som ett barn på julafton. 05:05 Och mamma hade gjort det så fint och så mysigt. Och jag fick min jätteskärmiga julklapp. Och den här nallen. Och jag kommer verkligen ihåg nallen. Jag kommer ihåg förväntningarna. Men att höra det här grälet, pappas bullriga röst och hur mamma verkligen försöker dämpa honom, det gör så ont i mig och speciellt som förälder själv, som mamma idag. Min son är femton idag och maktlösheten som jag förstår hur mamma kände och min rädsla som barn och vet att det ligger utanför ens kontroll och när man är så liten så är det så svårt att hantera så jag vet ju när oron bara knöts i magen och just den här känslan av att någonting är fel men vad? 05:52 Har man gjort någonting själv? Vad händer? Rädslan, vad kommer nu? 06:00 Vad händer för något? 06:02 Nej men det som händer är ju att vi går ju vidare och ska åka till min faster. 06:08 Och sätter oss i bilen efter ett stort gräl hemma. Och jag känner ju så att den här dagen kommer ju inte bli bra. Och när vi kommer till min faster så är det ju ändå så någonstans att Min pappa dricker och han dricker mycket. Han kan dricka en hel flaska och det är visky som gäller. 06:27 Och han kan dricka mer än så. Men han kan pendla mellan olika lägen. Han kan vara den här charmiga som skärmar alla i omgivningen och kan också vara väldigt rolig. Men han kan också bli väldigt elak. 06:42 Och vi kommer dit, mina kusiner är där. 06:46 Och någonstans är det här pikandet mot mamma konstant. Hela tiden. Det finns där. Och när man är barn, man tittar ju på båda föräldrarna. Det är ens mamma, det är ens pappa. 06:58 Och det börjar spåra ur. Och jag ser på mamma hur hon anstränger sig för att hålla balansen. Jag ser på pappa att han skrockar. Och han är gränslös. Han blir fullständigt gränslös. Och hela situationen eskalerar. Och det slutar ju faktiskt med att... 07:15 Någonstans där blir han elak mot mamma framför mig. Och det slutar med att han faktiskt slänger ut henne. Han tar henne i armen. Och bara det är ju fel. Och han kastar ut henne. Och hon hamnar på utsidan i snön. Och får åka därifrån. 07:34 Och den rädslan är ju så här. Mamma var så ledsen. Och jag står kvar. Och hon åker iväg. 07:41 Och jag var ju rädd att kommer hon ens komma hem? 07:45 Och han talar ju om för mig att din mamma är verkligen sjuk. Det är hennes fel. Han tar ju inte sitt ansvar. 07:52 Och någonstans sen, vilket också blir en röd tråd, så får jag ju sen höra genom åren att han är sjuk, hon är sjuk, han är sjuk. Jag tappar ju verklighetsuppfattningen, eller verklighetsuppfattningen. 08:04 Jag vet ju inte riktigt vad jag ska tro. Jag var ju så liten. Och det här var startskortet på... 08:12 Vad ska man säga? Ett medberoende till min pappa. Det ser jag idag. Men det förstod jag inte då. Så det här blev ju en väldigt traumatisk händelse. Han gjorde många andra saker. Han tappade glas. Han rakade av sig håret. På självaste julafton. Min faster försökte trösta. 08:29 Min farmor försvara min pappa. 08:32 Alltid. Spelar ingen roll vad han gör. 08:35 Och mamma åkte iväg. 08:37 Och det var starten på... 08:41 slutet av deras relation för där och då så gick familjen sönder och det fortsätter ju här också med att din pappa han är ju också kriminell han hamnar i fängelse ja det har ju varit olika turer där och han har ju det är ju ekonomisk brottslighet bland annat vad gjorde han för något han betalade inte skatt och moms han kan inte stava till bokföring Och i de situationerna som det har varit rassior eller... 09:20 När han ska bli anhållen så stretar han emot och blir våld mot tjänsteman och så blir det misshandel. 09:26 Han har svårt att hantera, han har aldrig varit kompis med rättsväsendet. Och det här med ekonomisk brottslighet, det är återkommande. Han kan inte hantera sin bokföring. Jag fick redan som ung tonåring försöka kliva in. Jag försökte på den här tiden, då var det ju kontanter, det var... 09:45 Alltså alla fysiska kvitton, handskrivna kvitton. Jag gick in och försökte strukturera. Jag fick försöka vara en sidekick i att förstå bokföring. I att lämna över saker till revisorn. Jag försökte plocka ihop dieselkvitton. Men på fyllan och villan, han kom med en ICA på sig full med kvitton. Han kom med en ICA på sig full med pengar. Vi ska betala dem till holländan. Vi ska växla det till euro. För det första var det en annan tid. 10:13 Och... 10:15 Att jag hela tiden försökte hjälpa honom att undvika den ekonomiska brottsligheten, att hålla honom utanför, att vara den som skulle vara den vuxna och försöka hjälpa honom helt enkelt. Så det var återkommande problem med det. I kombination med att när han var ambulerande blomsterhandare det vill säga någon som åker runt på torg och marknader samtidigt som exportimport via Holland, Belgien, Tyskland. Så blir det ju det här att man söker ju kanske normalt sett tillstånd men han slängde upp en 24 meter lång trailer vilket också är en kick. 10:51 Vi lastar ur den här 04.30 på morgonen. Man är kompis med alla andra på marknaden och han tar såklart största platsen. Inga tillstånd. Tjafsa med polisen. Och någonstans där så tycker jag att det här är lite kul också där då. För att alla andra knallar från alla håll. Och det är ju en annan tid. De tycker han är jätterolig. Och han ställer sig ju på bakavlyften och sjunger och skriker. Så han har ju en väldigt charmig utstrålning. Och så kommer poliserna. Han springer iväg. Så det var ju lite som kling och klang och pappa. 11:24 Så det är ju så här, i den mörka sidan så har han humor, en charm, många roliga sidor. Så jag som barn och ungdom såg ju också pappa som en rolig figur, som en hjälte. Och han har ju lärt mig Han säger att han har lärt mig allt jag kan. 11:45 Men jag brukar tänka så här. Vad hade pappa gjort? 11:48 Så brukar jag tänka så här. 11:51 Nu kommer många kreativa förslag. 11:53 Nej jag brukar också tänka så här. Jag gör tvärtom. 11:57 Om någon lägger fram 500 spänn på min kassadisk i kontanter. 12:01 Och någon bara lämnat för att kanske inte vara någon i kassan eller det var kö. Ja, men då slår vi in den i kassan. Jag vet inte om den redan är räggad. Men jag tänker inte sätta mig och skaka galler i någon situation för att den inte är räggad. 12:15 Men det var ju vätläge det spårade en del. 12:18 Och det var en tårgassituation. 12:21 Mm. 12:26 Nej men det har ju varit ganska många gånger när jag har spårat. Men just den här gången med tårgassituationen. Det är en klassisk dag när man har jobbat 12-13, kanske 14 timmar. Man är lite övertrött. 12:38 Vi kommer till den lokala pizzerian. 12:41 Vi känner ägarna. Man känner andra stammisar. Vi slår oss ner. 12:45 Saken är så här att jag är ju väldigt överbeskyddande mot pappa. Vi har ju en ganska destruktiv relation. Eller ganska. Vi har en destruktiv relation. 12:57 Någon börjar bråka. Jag ser att en person söker provokativt. Det är en person som provocerar pappa. Bara genom blickarna. Jag sitter på pappas vänstra sida. 13:10 Människan befinner sig lite till vänster av mig. Och pappa börjar bli irriterad. Och jag ser att det här snart smäller. 13:20 Pappa börjar bli lite full. 13:23 Det börjar bli argumentation. 13:26 Personen i fråga som sitter till vänster om mig då kanske två meter bort säger åt pappa att han ska be sin flickvän att vara tyst. 13:35 Det är jag. 13:37 Pappa reser sig upp och blir vansinnig. Han reser sig upp så min reaktion som vanligt är att ställa mig emellan. Det är bara det att jag hinner inte reagera så tar han upp en tårgasburk. 13:50 Eller en tårgasflaska. Och han tömmer ju den i mitt ansikte för att ambitionen var att tömma den på pappa. Och när man också reagerar i chock så drar jag ju också in jättemycket i ett andetag för att jag kippar efter andan. Så det strategiskt var extremt opassande. Restaurangen fylls ju av tårgasat barnfamilj och alla andra får ju bara kasta sig ut. 14:14 Och jag ser ju ingenting. Så någonstans blir det ju kaos. Eller, det blir fullständig kaos. 14:21 Och ja, pappa ger sig efter honom. Folk springer åt alla håll. Någon larmar. Jag får hjälp av vägen ute i köket. De försöker spola mig och hjälpa mig så gott de kan. Jag hör sirenerna i bakgrunden. 14:35 Och... 14:38 Jag vet ju inte riktigt vad som händer. Men istället för att kanske ta mig till sjukvård. Hade varit lämpligt i den här situationen med ett barn, en ungdom. 14:49 Så kommer pappa tillbaka och säger vi måste dra. 14:53 För det är ju poliser på väg från alla håll. Och vi drar. Vi springer mellan hus och buskar på Öland. För att ta sig undan. För att den här mannen som har tömt tårgasen i mitt ansikte är ju ganska illa. 15:08 Mörbulten. 15:09 Jaha, din farsa slog på honom hårt eller? 15:12 Han kom i fatt. 15:15 Och vi visste ju inte hur det var med honom, helt enkelt. 15:18 Att han kanske skulle dö typ eller? 15:22 Men han klarade sig. Jag vill bara understryka det. Han klarade sig. Viktigt. 15:27 Han dog inte. Men han blev väldigt illa till Tufsar. Väldigt illa. Så han hamnade ju på sjukhus. Men pappa och jag, vi rymmer från polisen. Och jag ser inget. Pappa har mig i famnen. Vi hoppar över staket. 15:42 Murar. 15:43 Med tårgas i ögonen. 15:45 Jajamän, och i lungorna. 15:48 Och jag är glad att jag har min syn kvar. Väldigt glad. För det där kunde ju satt sina spår. 15:55 Och vi kommer vidare till en bekant så småningom. Och jag får hjälp. Och dagen efter så kommer jag till en vårdcentral i en annan stad. 16:05 Och vi skarvar lite. 16:07 Men vi var ju tvungna att åka till en annan stad. Vi kunde ju inte vara där för att man kunde koppla det till händelsen. 16:12 Mm. 16:13 Men mannen i fråga klarade sig. 16:16 Pappa klarade sig. Och jag sitter här och jag har inga synproblem. 16:21 Nej. 16:22 Vi går vidare på nästa del. Och då vill jag att vi spolar fram lite grann till att du hör en dörrknackning av två socialtanter som står och knackar på dörren. 16:37 Och omhändertar dig. 16:39 Ja, socialen har varit hos oss många gånger. Det var mig de tog den här gången. 16:45 Nej men vet du, då är ju jag ungdomen här. 16:51 Det var en speciell känsla. För jag var själv hemma med min katt. Min lilla Bamse. Just det här med socialtjänsten. Det var ju mitt första möte med dem. Och de var ju väldigt trevliga. Men det kändes ju så här i luften att någonting är fel. 17:07 Och i efterhand så har jag förstått att det var en väns mamma och pappa som har gjort den här orosanmälan. Och det var så sorgligt för att Mamma trodde så länge att det var jag. Och det kändes ju också som ett svek. Det är mycket som har kommit fram när man har blivit äldre. Men när de här socialtanterna, de var inga tanter, de var typ i våran ålder, men det kändes ju som tanter där och då. När de kommer in så ställer de ju frågor och ledande frågor. 17:38 Och jag kan inte riktigt minnas exakt vad som sades. Jag minns känslan. De ställer frågor om min och mammas relation. Jag trodde de ville prata om pappa. För det är egentligen den som är den största destruktiva relationen. Men sen samtidigt så hade vi hamnat på en dålig plats. Jag mådde ingen bra. Mamma mådde ingen bra. 17:58 Och det var ju startskottet på när ett system som ska gå in och skydda en ungdom hjälpa till. 18:06 Så var det ju snarare ett startskott på när systemet så småningom tappade mig mellan stolarna. 18:13 Och det hade jag ju ingen aning om. 18:17 Det var ju startskottet på någonting som blev väldigt mörkt. 18:22 Men varför, du bodde hos din mamma då, varför kunde inte hon ta hand om dig? 18:28 Jag tror så här, min mamma hade kämpat väldigt länge med en destruktiv relation till pappa. 18:35 Väldigt länge. Och vi var ju på en väldigt dålig plats. Min pappa fyllde mig med information om Hur hemsk mamma var. 18:48 Att jag måste bort från mamma. Jag försökte täcka upp och mörka för min mamma vad som hände hos pappa. För jag var så rädd för att inte få åka dit. Jag berättade inte om slagsmålen. Jag berättade inte om fyllorna. Jag berättade inte om jag såg vapen. Jag berättade minimalt. Det var bra. 19:06 Jag började kräkas. Innan jag skulle åka hem till mamma hade jag ångest och började kräkas. Och det var ju inte egentligen för att jag inte ville åka hem. Det var ju mer för att jag klarade inte av att ljuga. 19:17 Pappa sa att mamma var sjuk. 19:20 Psykisk sjuk, vidrig, dum. Han sa så elaka saker. Mamma sa att pappa var vidrig. Och här sitter man mellan två föräldrar. Och har jättesvårt att förstå liksom. För jag började när man var så ung. När jag var så ung. Jag ska inte säga man. Det började när jag var så ung. 19:35 Och det byggde liksom en... Jag tappade tilliten till mamma. Jag funderade på när pappa satt inne. Får jag ens breven från pappa? 19:43 Han smugglar in en mobil för övrigt en sån här tegelsten på den tiden i fängelset. Jag hade en likadan tegelsten som jag gömde i garderoben så att jag skulle kunna prata ibland. Han är duktig på sånt. 19:55 Och det gjorde ju att när hon tog den ifrån mig så kändes det som att hon tog pappa ifrån mig. Så jag byggde ju upp en... 20:03 ilska, inget hat för jag älskade min mamma och jag älskade min pappa men jag byggde upp en ilska för det kändes som att hon skulle förstöra mellan mig och pappa och jag var ju också aj på pappa för det kändes ju samma sak där och när det började bli ohållbart hemma så rymde ju jag och mamma blev frustrerad och vi började krocka med varandra ordentligt Så hon kunde liksom inte. Det blev en ond cirkel. Och med facit i hand. Om vi istället hade fått hjälp. Om någon hade förstått hur illa det var hos pappa. 20:36 Jag var barn. Jag förstod inte det på riktigt. Jag var så medberoende. 20:41 Mamma och jag hade behövt genuin hjälp. Men det fick vi inte. Istället separerade de på oss. 20:49 Och det blev fel. Det blev ännu värre. 20:53 Och då hamnade du på ett LVU-hem. 20:56 Ja, jag hamnade där och det är ju lite motsvarigheten till sishemmen vi har idag. För det har ju förändrats ganska mycket. Man sa paragraf 12 hem och det fanns lite olika instanser då. Och jag hamnade där i väntan på att eventuellt komma till en stödfamilj. 21:12 Och det här var ju en plats med för det första bara killar. Man kunde då juridiskt också få förlängt. Så vissa var ju över 18, alltså 18 och ett halvt. 21:24 Och där kunde man också hamna om man var lite mineligist, om man hade gjort lite mindre brott. Du kunde också hamna där precis som jag gjorde, i en situation där det var stökigt hemma. Man visste inte riktigt om jag skulle bli placerad. Men jag hamnade där. 21:41 Bland människor, andra ungdomar med trasiga bakgrunder, någon med kriminalitet vid sidan om. 21:50 Och det blev inte så bra. 21:52 Att sätta och placera en tjej som jag var, lite nördig, sportig handbollstjej som levde för min handboll. 22:00 Som verkligen hade behövt stöd, fångas upp i systemet. Istället kastar man mig till vargarna och glömmer bort mig. Det kändes så, glömde bort mig. Man kastade mig till vargarna där livet blev ett riktigt helvete. 22:15 Vad gjorde vargarna med dig? 22:18 Ja, det är också frågan vilka är vargen. Jag kan ju tycka att personalen gjorde ju inte ett jävla skit faktiskt. 22:25 Personalen skulle skyddat mig från det som hände. 22:29 Just att hamna som jag gjorde i att ganska snabbt eller väldigt snabbt bli utsatt som jag blev. Jag fick bli av med min oskuld i en situation i ett övergrepp av en annan person som satt där precis som jag. 22:48 Där vi ska vara skyddade, få hjälp, bli omhändertagna. 22:53 Och idag kan jag prata om det här med en distans. För jag har bearbetat det. Jag är stark. Jag vill ta bort skammen. För det finns andra masker hos barn precis som jag. Vuxna masker hos barn. 23:05 Det finns ungdomar och barn som är masker hos barn. 23:09 Men det har tagit mig så många år att ta tillbaka min kropp. Min sexualitet. 23:16 Min självrespekt. 23:18 Och där och då när det här hände så gick ju någonting verkligen sönder. Jag fick inte göra det valet själv. 23:27 Jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna bli hel igen. 23:34 Och det var ju inte ett övergrepp. Det pågick ju om och om igen. Att bli hotad till livet. Jag trodde ju verkligen det. Han kommer döda mig om jag säger någonting. 23:47 Men hur gjorde han? 23:51 Just om man tänker det här med att det inte är bevakat eller att man inte har någon säkerhet när man är ensam tjej som jag var. 24:03 Hade ni varsitt rum då? 24:04 Exakt, man har separata rum, det har man. 24:07 Men ingen lås på det? 24:09 Jo, på rummen kan man låsa på kvällen. För det är ju för att du inte heller ska gå ut. 24:14 För man åker till skolan på dagarna. Man kan åka iväg till viss del. Vissa kan åka iväg, vissa kan inte åka iväg. Så kvällarna var ju liksom den trygga tiden. Men alla timmar däremellan. 24:26 De var kanske två personal där. Det skulle kännas som en naturlig bostad. 24:31 Och jag åkte ju därifrån så fort jag fick åka därifrån. Jag försökte ju vara där som minimal med tid. 24:36 Men hur gick de här övergruppen till? 24:40 Just på de öppna tiderna. 24:42 Alltså mitt på dagen? 24:44 Mitt på dagen. 24:46 När personalen kanske handlar. När någon är på nerevåningen. Vi är på övervåningen. På hans rum. Första gången i badrummet. 24:57 Han hittar sina tillfällen. 25:00 Och jag var helt maktlös. 25:06 När jag tittar på bilder från den här perioden. En så liten, späd, trasig tjej. Och jag hade ingen chans. Det fanns ingen chans. Jag gjorde så mycket motstånd jag kunde första gången. Jag har gjort så mycket motstånd kommande gånger. Och när jag har bearbetat det här i olika typer av terapi. För tro mig, det är många timmar i terapi. 25:29 Minnesbilden är ganska suddig från vissa händelser. Den där första gången är superklar. Vissa situationer när jag har kommit undan, för det är ju vissa gånger som jag lyckades parera det. 25:42 När jag fångade någon i personalen och sa, vill du ha hjälp i köket? När jag sett att han har kommit till exempel. 25:48 Och det var inte varje dag. Någon gång kunde det gå en och en halv vecka. Men det var ju ändå så pass många gånger att det blev till någon form av regelbundenhet. 26:01 Och till slut så blir det så att man stänger av. 26:05 Man kopplar bort sig själv. Det är ett självförsvar. Det har jag också fått lära mig genom terapi. 26:12 Man fryser till. Man kan inte säga någonting. 26:16 Man zoomar ut och någonstans tappade jag mig själv. Jag blev ju som en, kan man säga, som en död själ. 26:24 Jag zoomade ju ut från mig själv. För ju mer jag försökte slå. 26:29 Ju mer skadade han mig. Ju mer jag försökte. 26:33 Alltså mitt sätt att försöka komma undan. Det var ju mer att jag kom undan. Att hålla mig bland folk. Jag hjälpte till jättemycket i köket. De försöker ju också normalisera det. Som att man är ett öppet härligt hem. 26:47 Den dukar. Den gör det. Så jag försökte ju. Jag var ju hackihärl på den där personalen. 26:51 Men gick inte du och berättade för personalen att han kom in och våldtog dig? 26:57 Nej. 26:59 Alltså han, ett, han dealade med droger. Två, han har vapen. Han var ju den tyngst kriminella. 27:09 Han lever inte idag, annars skulle jag inte ens våga säga det här. 27:14 Skjuten i Linköping. 27:18 Hur gammal blev han? 27:20 Det vet jag faktiskt inte. 27:23 Det vet jag inte. 27:24 Och hur gammal var du när det här skedde? 14 va? 27:27 14. 27:28 Och han? 27:29 Några år äldre, vad kan det vara då? Han var strax under 18. Ja precis, strax under 18. 27:35 Okej. 27:38 Och sen det störda av allting var ju att du blev också gravid. 27:45 Det var ju en oväntad händelse. 27:49 Och det är också så här det var nog bland det värsta. 27:54 Absolut bland det värsta. 27:56 För det kändes ju lite som ett... Där har jag förträngt ganska mycket. Och fått plocka fram det för att bearbeta det. Men tänk som att du har ett monster i dig. Jag kunde inte ens... 28:12 Det var vidrigt. Alltså vidrigt. 28:16 Det är sånt som jag själv idag och som vuxen när man har sett någon film eller man har läst någonting eller man har lyssnat på en podd. 28:24 När jag pratar om det känns det som att jag pratar om någon som tredje person. Och det är mitt sätt att hantera det. Det är ju som när jag på mina träningsresor eller träningsevent. Jag jobbar ju mycket mot andra kvinnor som kan relatera och varit utsatta på olika sätt. Och mitt sätt har ju varit att prata med distans till mina egna händelser. Sen har inte jag öppnat mig så här. 28:47 Men det var vidrigt. Jag hade ju en väninna som hjälpte mig. Som visste om det. Ingen annan. 28:59 Men sen så i allt det här så träffar du sen en kille som du i boken har döpt till Adam. Det här kändes ju som att det var en solskenshistoria. Det kändes ju som att du egentligen träffar den här fina hängsten. Och ni blir gravida. 29:16 Ja, exakt. Och jag var så ung då. Och det var ju en sån här nystart. Han hade två superhärliga pojkar. Och vi blev ju liksom den här... Alltså han skilde sig. 29:30 Det var ett halvår, ett år kanske innan vi träffades. Något sånt. Så han var ju ändå så här... Han hade precis börjat läka efter det. Vi träffas på samma pizzeria som tårgasen faktiskt. 29:41 Mm. 29:42 Och någonstans bara hittade vi varandra och det kändes så himla bra. Och den här kärnfamiljskänslan som jag verkligen har längtat efter. Plötsligt fanns den där. Huset på Öland. Jag är ju en lanttjej från början. Han, barnen, hunden. Det kändes så himla bra. 30:03 På alla sätt och vis. 30:07 sen spolar vi i slutet ja så spolar vi allt känns jättebra du blev gravid du mådde dåligt och sen så hade du dock under den här graviditeten så hade du ju en konstig känsla lite grann där 30:22 Vi blir ju gravida. 30:24 Så det är ju ett halvsyskon till mina söta små bonusbarn på väg. 30:30 Men jag har den här konstiga känslan. 30:34 Och det tisslas och tasslas lite grann. 30:37 Men sen samtidigt så är det så här. 30:40 Ett. Man vill inte. 30:43 Jag säger man, jag försöker skjuta bort det här från mig själv. Jag ville inte höra, jag ville inte riktigt tro. Vi var ändå två stora, ganska offentliga entreprenörer i den här lilla småstaden, i den lilla liksom orten. Så folk har alltid tisslat och tasslat om oss. Verkligen. Så det var jag ändå van vid. Men... 31:04 Det var ändå konstigt. Det var vissa saker som var svårt. Jag pendlade mellan Holland och Sverige och jag förhandlade med barnmorskan. Jag bara, kan jag få flyga lite till? Och då fick jag inte det. Men då började jag åka med lastbilarna medan magen blev större och större. För jag hade absolut inte tid att sluta pendla. 31:23 Och då blev det så att vi började rulla om varandra lite grann där. 31:27 Och så var det liksom lite personalfester och jag var inte med på personalfesterna och våra Vår personal kände varandra och hans personal ihop med min personal. Småstad. Men någonting var fel. Någonting var jättefel. 31:42 Och sen tänkte jag så här. Jag stötte bort det. 31:45 Det kanske inte var så fel ändå. 31:48 Sen får du ta över Alex. 31:50 Och styra det här samtalet. 31:54 Lägger du mig? 31:55 Den här jävla skithistorien. 31:58 Jag kan fortsätta. Sen kändes allting skitjobbigt för dig. Och sen så träffades ni. 32:07 Och du konfronterade honom till slut. Och då så gav han en kram. Och då tyckte du det var jätteskönt att vara i den här kramen. 32:15 Och kände att mina tankar kanske inte riktigt är där. De är. Det måste vara att det är fel. Men ändå tyckte du att det var fantastiskt att fortsätta vara i den här kramen. 32:27 Men då betryggade jag dig verkligen. Jag har inte gjort någonting. Det är faktiskt fel på dig, mig. 32:34 Det är inte fel på mig. För att du har varit gravid. Du har mycket hormoner i kroppen. Och jag fattar det. Och jag förlåter dig för det. Att du är en sån rabiat satskärring och kommer med sådana absurda anklagelser mot mig. När jag inte har gjort något. Det är lugnt. Det är alldeles fint. Och då gick du till och med till terapeut ett gäng gånger. Mm. 32:59 Och kände ändå också, bland annat en gång du satt i bilen, att nej, det är verkligen fel på mig. Vad håller jag på med för någonting? Men sen så var du på jobbet en dag. 33:13 Och nu kommer jag inte berätta resten. Nu slänger jag tillbaka den på dig. Men du vet det, du ser alla för att jag kan den. 33:20 Ja, och där är jag på jobbet. 33:23 Och vi har personalfrukost där, hela mitt gäng. Och jag har precis ammat. 33:28 Är lite kladdig. Har inte sovit bra. Småbarnsmorsan. 33:35 Och sen händer ju det där. 33:38 Den där konfrontationen. 33:41 Med, ja, den numera bonusmamman. Där jag får bekräftat alla mina de här känslorna jag haft inom mig. Att någonting är fel. 33:53 Adam bedyrar att nej, jag tror att jag är svartsjuk. Han visar umhet och kärlek. Någonstans tror jag att jag kanske håller på att tappa lite grann ändå. 34:05 Timmarna hos terapeuten kanske behöver bli några fler. 34:09 Men just den här dagen när det blir en konfrontation och hon ändå bekräftar att hon har en relation med Min sons pappa och min man och min partner. 34:26 Den var tuff. 34:28 Riktigt tuff. 34:30 Precis, när Ludvig bara var 16 veckor gammal. 34:34 Ja, precis. Han var 16 veckor gammal. 34:39 och när det här händer jag liksom Ludvig slängs över i min kollegas famn och upp med andnings-BH ja, ni som har småbarn eller har haft småbarn ni kan förstå känslan man är inte på topp jakten när jag försöker springa i fatt henne inför hela hans personal, min personal det blir ju en jakt runt i köket man kunde springa runt på den tiden restaurangerna ombyggde då jag springer runt, hon springer runt Folk tittar, folk får panik. Vissa vet. 35:10 Vissa vet inte. 35:12 Men de flesta vet. Och de förstår att jag vet. 35:16 Och jag fattar inte att de vet. Men hon låser in sig på toaletten. 35:20 Och jag sätter mig utanför. 35:24 Och jag tror att vi båda hör av oss till Adam samtidigt. 35:29 Som absolut inte planerar att komma hem. 35:32 Utan den här lastbilen som var på väg hem till Sverige med bland annat mina blommor och mina andra kunders blommor. Vi hade ju några lastbilar som snurrare. 35:43 Han byter lastbil i Trelleborg eller Helsingborg vart vi nu hade omlastningscentralen där och då. 35:50 Och i den andra lastbilen så sitter ju hennes pappa som jobbar åt oss. 35:55 Så de saxar, byter, så han köper några dagar till. 35:59 Och det här blev ju väldigt, väldigt tufft. 36:03 Jag kan prata med distans till det här också och jag kan inte skratta åt det idag. Men vägen därifrån till idag har ju varit väldigt lång. För där kraschar ju hela livet. 36:19 Min extremt tuffa barndom. Jag vill ge Ludvig. Ludvig är mitt barn. 36:26 Min son. Min älskade lilleman. Han kommer heta lilleman tills han är 55. 36:32 Jag vill ge honom allt. Jag vill ge honom den här trygga kärnfamiljen. Mina älskade bonusbarn. Öland. Vi hade verksamheterna vägg i vägg. Vi hade blivit ett turistlandmärke. Det var liksom... 36:47 Vi hade byggt upp det här på så bra sätt. Och sen så blir det helt omöjligt att laga. 36:56 Helt omöjligt. 36:58 Och det är så invecklat. Hennes familj jobbar. 37:02 Kör mina våra blommor. Hennes andra familjemedlemmar jobbar i hans kök. Hennes pappa kör våra blommor mellan Holland och Sverige som lastbilschaufför. Det här är så surrealistiskt. 37:14 Hon var så ung. Hon var inte ens myndig. 37:18 Tänk också den här lilla, lilla småstaden. Den småstadsskandalen. Det är svårt att prata bort. 37:25 Den är stökig alltså. 37:28 Den är stökig. Den är jättestökig. Och sen också, tänk då bara för att förklara för de som lyssnar. 37:34 Att verksamheterna ligger sida vid sida. Det finns servitut där han behöver åka över min mark för att ta emot leveranser. 37:44 Parkeringarna. Jag har asfalterat för flera hundratusen för att vi ska ha en parkering som sitter ihop. Vi är så ihopflätade, även om vi driver verksamheterna var för sig i olika bolag. Vi är så ihopflätade att det är omöjligt att trassla ur. Det är absolut mest... 38:04 känslomässigt, katastrof, företagsmässigt, ekonomiskt, barn, det kunde inte varit sämre. 38:12 Men det kunde det bli. Det blev sämre. 38:16 För sen ett par veckor senare, jag är gravid med din man. 38:21 Och jag bara, nej, jag trodde inte det kunde bli sämre. 38:25 Men det blev det. 38:27 Okej, så hon blev gravid. Och hur, är inte det en megasmäll? Alltså du är ditt Alltså du har precis varit igenom en graviditet. 38:39 Förutsätter jag, känner dig inne i återhämtningen som är runt två år. Känner dig risig, känner dig säkerligen ful. Du vill återhämta dig, du vill bara ha lugn och ro och bara fokusera på ditt och fokusera på det nya barnet. Och då går liksom pappan och har en affär med en på ert jobb. 39:02 En ung snärta som dock inte är myndig. 39:08 Och sen på det så blev hon gravid. 39:10 Jag vill bara påtala att hon är byxmyndig. 39:13 Hon är byxmyndig. Och sen bara så här, hur kände du då? Du måste bara känna så här, fan låt mig andas för helvete. 39:21 Ja men verkligen, för jag kände ju så här. Jag har överlevt så mycket. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Jag har vunnit priser som årets företagare. Jag har byggt upp ett företag. Jag har blivit någon. Jag har hittat mig själv genom min verksamhet. Jag var stolt över mig själv som bonusmamma. Jag var på en bra plats i livet. 39:42 Och så bara dras det bort. Jag föll pladask. Jag tappade bort mig själv. Nej, det var det värsta som har hänt. 39:52 Det var fruktansvärt. 39:56 Alltså till alla er föräldrar- Det behöver inte vara mammor, det finns ju pappor som går igenom samma sak. Traumatiska separationer när man plötsligt också, om man bara skippar sorgen i sig själv, den största sorgen, vet du vad det är? 40:14 Det är att behöva veta att wow, jag ska dela med mig av halva uppväxten. 40:24 Av min son. Jag kommer missa halva uppväxten av min son. Det kommer så småningom. När han blir lite äldre. Växervisboende. 40:33 Jag kommer inte få vara med. Hundra procent. Och jag kände ju så här. När jag tittade på mitt lilla lilla knyte. 40:40 Alltså mitt allt. Min mening med livet. Och jag kan även när jag tittar ner på mina tomma händer nu. Jag kan fortfarande känna doften. Jag kan titta på min bebis och känna så här. 40:51 Det här är min mening med livet, det är det finaste och största jag har gjort. 40:56 Ska jag behöva lämna ifrån mig det? 41:00 Honom, mitt allt, mitt barn. 41:05 Och få vara med honom varannan vecka så småningom. 41:09 Det är surrealistiskt. 41:11 Alltså jag hade kastat bort verksamheten. Jag hade kastat bort allt. Jag vill väl inte vara ifrån mitt barn. Absolut att man kan känna sig. Vet du vad? Barnvakt någon gång ibland. 41:23 Framförallt när de blir lite äldre. När de blir större. Att man lämnar bort som barnvakt. Det är en sak. Men att dela uppväxt och uppfostran. 41:35 Det är fruktansvärt. Det var min största sorg. 41:39 Och den chocken och det traumat man går igenom där och då. 41:44 Plötsligt och parallellt se en annan kvinna. 41:48 Samtidigt som jag själv går runt, som du sa, som ett ras. Ett vandrande ras. Man känner inte igen kroppen. Jag kände inte igen kroppen. Jag känner inte igen mig själv. Jag tittar mig i spegeln. Vem är jag? 42:00 Jag var inte ens läkt i fiffi. Jag hade inte hunnit återhämta mig efter förlossningen. Samtidigt har jag en massa anställda. 42:11 Jag och Luddig började direkt pendla till Holland. Det fanns ingen tid för återhämtning. Mammaledighet, vad är det? Han har aldrig ens vändat mig till försäkringskassan och börjat prata om mammapenning. Vad var det? Det fanns inte på världskartan. Det var bara åka fram och tillbaka. 42:27 Jag hann inte och jag hade ingen chans att stanna upp och varken bearbeta eller andas i situationen. Det var bara att vara rationell, praktisk och försöka hålla ihop det. 42:37 Och mitt absolut största stöd, det var Adams syster. 42:41 Och tack vare henne så höll jag ändå ihop det känslomässigt på något sätt. Och så fick jag ta smällen många år senare. 42:49 Men svårt att förlika sig med att jag kommer få dela med mig. 42:56 Och lämna bort det bästa och största man har gjort i livet. 43:00 Vidrigt och orättvist. Vad fan. Det var inte planen med att skaffa barn. 43:05 Det finns ju vissa dock som inte gör det. 43:08 Vad menar du? Som kridnappar sina barn? 43:11 Nej, men det finns ju ganska många som väljer i det läget som du gör att inte göra och strida för sina barn. Nu menar jag på ett dåligt sätt. Du hade ju ändå en vettig inställning att det är bra ändå att Ludvig lär känna sin pappa. 43:29 Ja, och det är också en självklarhet. För om det är någonting jag har lärt mig av min egen uppväxt så är det att två föräldrar ska strida Det funkar inte. Jag och Adam har verkligen haft våra strider. Det har varit svårt att vara överens och det var väldigt infekterat först. 43:49 Vi har också behövt ta in yttre hjälp i kommunikation speciellt i början. Men är det någonting jag har velat så har ambitionen varit att vi ska hitta en lösning. 43:59 Men jag skulle heller aldrig försöka ta strid på det sättet som du beskriver. Nej, nej. Jätteviktigt. 44:09 Ett barn har rätt till båda föräldrarna. Och det är verkligen något jag tycker att man ska förmedla utåt. Låt inte ens egen bitterhet. 44:17 Eller sitt ego. Stå i vägen för sina barns föräldrar. Så länge det inte finns missbruk eller rimliga skäl för det annat. Det är en annan sak. 44:27 Jag tycker att man förstår ju barnen så himla mycket när man snackar skit om den andra föräldern. Det är katastrof. Och det är så otroligt vanligt att man lägger över någonstans det här sina egna ilskor och aggressioner. Föser man över på barnet och säger att din pappa är dum i huvudet eller sjuk. Man kanske inte ens behöver säga så, man bara hintar om att... 44:53 Den gör fel uppfostran, den är dum, den har inte koll på någonting. 44:58 Oansvarsfull. 45:01 Då hamnar barnet emellan och får bära all den här skulden och skiten. 45:07 Ja men verkligen. Och det är fel. Det är hundra procent fel. Det är ju suttit och sagt till väninner som har hamnat i skilsmässor och separationer. Lägg dig inte på barnen. Ja men han har gjort sig eller så. Fuck it spelar ingen roll. Lägg dig inte på barnen. 45:24 Kom och gnäll till mig eller någon annan. Lägg dig inte på barnen. Där är jag väldigt svart eller vit. 45:30 Ja, vilken stor alltså. Men ändå väldigt inspirerande måste jag säga- att ändå när ni var unga går igenom en sån här tragedi- till att idag ha en väldigt fin relation- och har skött allt på ett väldigt bra sätt. 45:46 Ja, men det har ju inte varit helt okomplicerat. Verkligen inte, speciellt i början. Men idag har vi en väldigt fin relation- Ludvig har en jämn gammal bror, född samma år. De är så tajta. Jag tycker om honom så mycket. Bonusmamman är, alltså vi har en jättefin relation. Nästan bättre än vad jag och Adam har. Sorry Adam. Och det är så att, att komma dit, man måste göra ett jävla jobb med sig själv. Och det är något jag vill skicka med till alla er som befinner er i de här trasiga... 46:18 jättejobbiga situationerna. För barnens skull. Man får klinsa. Man får tycka olika. Man kan gråta bakom stängda dörrar. Man kan gråta framför varandra också. Men för barnens skull. Och det är så. Jag har all respekt för bonusmamman och Adam. Och de håller ändå ihop idag. Det säger någonting. Våra barn är 15 år. Det var inte fjäves. 46:43 Nej, men då var det kanske också att de någonstans passade bättre ihop och sen har de bevarat det. 46:52 Ja, de landade i någonting som blev väldigt fint. Och vi tillsammans, mot alla odds, det kan man ändå säga, mot alla odds, hittade också någonting som funkar. Och sen kan det fortfarande vara tjafs. Den tycker tid, den tycker så, men i grunden har vi en väldigt fin relation. 47:11 Det tog tid, men vi har det. 47:17 Det här avsnittet presenteras i samarbete med Taxi i Stockholm. Jag tänkte på en grej häromdagen. Hur mycket man egentligen värderar saker som bara funkar. Alltså att man inte ens behöver tänka. Och för mig, ja då är just taxi en sån grej. Jag åker ganska mycket taxi genom åren. Speciellt i perioder när jag har varit mycket jobb tidiga månader och sena kvällar och resor. Det är verkligen skillnad när man vet att bilen faktiskt dyker upp i tid. Att det är tryggt, smidigt, professionella förare och man bara kan sätta sig och slappna av. Och där tycker jag verkligen att just Taxi Stockholm är exemplariska på det här. 47:52 Det är inget krångel, det bara funkar och resan känns säker. Det är verkligen en riktig taxi helt enkelt. Sen har de också en grej som jag tycker är riktigt, riktigt nice och den heter Flaxtaxa. Så när du bokar till fast pris i deras app så kan du ibland få ett bättre pris direkt. Samma resa, samma service men lite billigare. Och det gäller alltså när du bokar till ett fast pris. Jag fick faktiskt själv det nyligen och det var en sån där liten grej som ändå gjorde mig väldigt, väldigt glad. Man är inte bortskäm med saker som bara blir billigare av sig själv direkt. 48:23 Så vill du ha en taxi du kan lita på ladda ner Taxi Stockholm-appen och testa att boka där nästa gång du behöver åka någonstans. 48:30 Stort, stort tack till Taxi Stockholm. 48:33 Jag skulle vilja gå in på någonting som jag såg som en väldigt stor inspiration och sjukt häftig grej som visar också ditt affärssinne. 48:44 Men det är ju så här att du kommer till ett läge Där du ska dra igång din blomsterbusiness. Och vad som är extremt viktigt då för att kunna göra det är att man ska få en kredit. 48:57 Berätta hur du fick det. 49:01 Så här är det ju att också vissa saker som har varit väldigt bra med min pappa. Det är att jag har blivit en hasslare ända ute i fingerspetsarna. 49:09 Jag kan inte ta ett nej. Jag tar inte ett nej. Och får jag ett nej, det är spåra mig. Jag ska dit jag vill. Oavsett vilka omvägar jag får ta. Och sen var jag lite stolt. Pappa sa ju tydligt att jag ska inte ta hans kontakter. Så nej, jag skulle inte ta hans kontakter. 49:28 Jag ville dra igång min blomsterhandel, min handelsregård. Och att köpa av svenska grossister, det är ingen idé. Måste kapa mellan händerna. Det fick jag lära mig tidigt, som sexåring. 49:42 Så det var bara att ge mig ut på vägarna. 49:46 Längs med Autobahn, ner till Holland. Jag körde för övrigt fel. Det var jobbigt. 49:52 Det var bara att ta upp kartan. Fysisk karta hörni. 49:56 Satan. Jag fattar inte hur man klarar av den tiden. Jag tänkte det nu också som åker runt med sig i Thailand. Att folk åkte runt för inte allt för länge sedan med kartor och ska hitta saker. Det är helt otroligt. Att folk klarade av att göra det. Det måste ju vara så att man la på 30-40% av den planerade tiden på fel körningar. 50:16 Jag vill nog tänka alla som inte kan läsa en karta. 50:20 Alltså på riktigt som inte klarar av att läsa en karta. 50:23 När man stannar i den här bilen och sitter en halvtimme och försöker vända och vrida på. Sen har man en bil som är en liten Fiat Punto. Sen har man en karta som är lika stor som en stor Volvo. Sen sitter man och breder ut den. Herregud. 50:36 Det är ett projekt, tro mig. Jag vet någonstans. Avfart 147. Vilken 147? Men jag tog mig fram. Där nere är världens största... 50:51 export. På den tiden statistikmässigt, jag vet inte hur det ser ut idag, men det var över 10 000 lastbilar per dygn som går in och ut, in och ut, in och ut. Och på något sätt så är det så här dieseldoften. Det känns som hemma. Även idag om jag ska på en gala, jag står i min galaklänning, kommer lastbilarna och jag känner diesel. Jag är som hemma. 51:13 Det är lite roligt. Det är du och fröken snusk. 51:18 Känner hon sig också hemma med diesel? 51:20 Nej, det tror jag verkligen. 51:22 Ja, det tror jag också faktiskt när du säger det. Och så kom jag ner där. Och min lilla, relativt skruttiga rover. Vi har tagit oss hela vägen fram. 51:33 Och någonstans är det ju så här att... För det första så är jag ung. 51:38 Jätteblond. Permanent att hår. Ser ju ganska... Vad kan man säga? Ung och dum. Blond liksom. Blond bimbo. 51:46 Och så kommer jag in här och jag vet att jag har en chans. Och jag har ändå på alla sätt preppat, förberett. Jag har en chans. Jag vet, en enda chans. 51:58 Alla röker i Holland. Både det ena och det andra. Och det syns. Du kommer in i hallen. Det är rök överallt. Och det är folk överallt. Och det är högljutt och vagnar snurrar. Det är en stor industri. Och jag har ändå siktat in mig på ett företag. Case de Monier. Hank. 52:17 Jag vet precis vilka det är. Jag har gjort min research. 52:21 Och jag försöker se representabel ut i mina supertrasiga jeans. Slitna gympadojor. Men ändå min rena tröja som jag har bytt om i. I bilen. Gått in. Gjort en raggedusch. Alla lastbilschaufförer duschar. Och fräschat till mig. Så gott jag har kunnat. 52:38 Jag tittar på hans Rolex. Jag ser hans skor. Hans solbränna. 52:44 Jag vet att han också har ett ställe på Monaco. Bättre skatt. 52:49 Jag vet att han har fler ställen. 52:51 Hej! My name is my. Ingen kan säga my i Holland. Moo. 52:58 I'm from Sweden. 52:59 Det börjar sådär kan jag säga. Men vi sitter ner. Han ger mig kaffe. Jag är skittrött och jättehungrig. Vi börjar prata. 53:09 Jag skärmar honom ändå för han skrattar. Vi hänger liksom, det blir en bra kemi. Så kommer hans partner in, hans delägare, en av tre. Han är inte imponerad. Sur gammal gubbe. 53:21 Och jag känner så här, honom kan jag inte skärma. Så jag håller kvar fokus på Case. 53:26 Det går ändå inte vägen liksom. Alltså jag har ändå så här klickat. Jag känner så här, vi har en nog vibe. Men fan, det går liksom inte. 53:36 Jag tänker inte köra hela vägen hem. Det tar ju fan 15, 16, 17 timmar med den där bilen. 53:41 Så han sa nej då, du får ingen kredit? 53:44 Nej. Han tror ju nästan inte ens på mig först. Han bara, men vem jobbar du för? Är du en bulvan liksom? 53:52 Det är ju en ganska ruffig bransch liksom. Är det någon som inte kan stå på företaget? Och jag ville inte förknippas med min pappa för han var helt svart, alltså rödmärkt där. Han har skulder till diverse företag och liksom kan inte visa sig där. Så jag bara, nej. Vi har olika efternamn. Jag kan inte nämna honom. Jag var livrädd för att han skulle göra ett och ett blir två. 54:13 Och så tänkte jag såhär, vad ska jag göra, vad ska jag göra? Så jag, nej jag sov ju i bilen. Det var svinkallt dessutom för att det var liksom mellanårstider och så tänkte jag jag måste verkligen, jag måste verkligen ta nya tag och jag somnar sent. Så kommer han i sin flådiga Mercedes på morgonen fyra, man börjar där fyra på morgonen, det är så. 54:35 Och jag hade ju inte tänkt att han skulle se att jag sov i bilen. Bara det var ju en skam i sig. 54:40 Han kommer förbi. 54:42 Ser att jag sover i bilen. 54:44 Och så säger jag på min skitdåliga engelska. 54:47 Good morning. 54:50 Och han bara. Really? Jag bara yes. 54:55 Jag tar inte ett nej som svar. 54:58 Och han bara kom in. Och så gav han mig frukost. Jag försökte ändå vara lite kaxig. Och bara vet du vad. Att sova i bilen är ingenting. Jag kan sova här ute en vecka. Tills du och jag har en deal. 55:10 Och han liksom skakar på huvudet och vi fortsätter dialogen. Jag hänger med honom hela dagen som en jävla svans. Och jag diskuterar, jag argumenterar och till slut slutar med att han bara okej jag ger dig en kredit. 55:24 Och jag fick faktiskt en kredit på svenska pengar. Typ 130 000. Och det var jättemycket pengar. Alltså jättemycket. För det blir ungefär en och en halv långtrådare. I blommor om man räknar i blommor. 55:39 Och det var mitt startskott. Alltså det var det som jag började växla kapitalet på. Och inte bara det. För att få krediten är en sak. Men det är de här satans vagnarna. För det är en vagnhyra. 55:49 Det är så mycket pengar. Och det är danska containercentralen som äger dem. Och det är en så otroligt stor business bakom. Varenda tråg som blommorna levereras i. Är också någonting som du hyr. Så förutom krediten. Så backar han mig i det. Och så sa han så här. Mina kollegor tror inte på dig. 56:08 Jag ställer upp på det här privat. 56:10 Och hans Rolex blänker. Alltså den bländar mig i ansiktet. För då stod vi utanför byggnaden. Och jag bara. 56:17 Så tittade jag ner lite på mina skor och jag kände så här, åh vad jobbigt det här var. Men jag var så glad. Och sen följde jag med hans kolleger och så satt vi oss på auktionen när jag köpte in och jag bad till Gud att jag köpte rätt saker. Och jag bara, och måtte det inte bli frost nu för om det blir frost det är ju liksom färskvaror. Jag kan ju bränna ett lass så här. Det är ju färskvaror. Det räcker med att det är en natt så kan jag förlora 60 000. 56:41 Det är ju som att spela rysk roulette. Det är spännande. Det är skitspännande. Och säljer jag bra, då kan jag dubbla pengarna. 56:48 Det är en väldigt kul bransch. 56:51 Men det gick bra. 56:53 Det gick skitbra. Alltså vet du, det gick så himla bra. Jag gick från en omsättning på noll kronor till ett par miljoner på... 57:03 Jag kommer inte ihåg tiden. Jag har faktiskt det här i en dagbok. Men på mindre än ett år så gick jag till en omsättning så att jag kunde ändra att bara vara utomhus säsongsvis till att köpa en fastighet med ett par hektar mark och en fastighet som blev en året runt verksamhet och anställa två, tre personer. Wow. 57:23 Och det var faktiskt så här, det var inte vad någon trodde. Jag hade varit glad om jag hade kunnat leva på en okej lön. Jag såg framför mig tre hundår, nog var det hundår. Jag jobbade fan dygnet runt och började pendla till Holland för mina inköp en gång i veckan. 57:40 Men hur sålde du i början då när du kom hem med de här... 57:45 Med första lastbilen. 57:46 20 kubik med solrosor och pelagonier. 57:50 Hur sålde du dem då? 57:52 Stilpoäng! Solrosor och pelagonier, du har fan koll. Nej men du vet du, de kommer hem till Öland till grusplanen utanför Farbror Lotas garage som är en gammal bensinmack. Och den här Farbror Lotas är någon som stod mig väldigt nära som blev som en bonuspappa till mig. 58:10 Eller en extra pappa. För det fanns ju inga bandså. Han hade inga barn och jag hade en trasig pappa. 58:16 De levereras. Och den här grusplanen. Och att rulla de här vagnarna. 58:21 Det var ett omöjligt uppdrag. Lastbilschauffören bara. Är det här din butik? Ja det ska bli det ser jag. Jag hade tagit fram gamla bildäck. Som skulle agera blomsterbord. Och jag bara men det här blir fint. Det här är min butik. Och han bara. Åh herregud. Han bara har Kay sett det här? Alltså det var ju han med krediten. Jag bara nej. 58:40 Och han bara låt mig ta en bild. Och han tog en bild. Jag bara menar med det tänkte jag. Förstod inte förelämpningen. 58:48 Och så öppnade jag upp. Jag hade köpt några annonser i den här klassiska dagstidningen. För på den tiden gjorde man så. Jag köpte mig en plats. Framsidan på telefonkatalogen. Ni som ser och lyssnar på det här skratta inte. Telefonkatalogerna var the shit långt innan Instagram. 59:05 Så jag tänkte att jag la allt jag hade på reklam. Det var den enda vägen. Marknadsföring. 59:12 Jag satte ner en viss del av partiet, plus minus noll, kanske till och med med lite förlust. La mig billigare än alla andra. Och så skrev jag Sveriges billigaste blommor. För det hade min pappa alltid gjort. Han hade gjort det. 59:25 Han fimpar ju dock momsen också. Det vågar jag inte. Jag är livrädd. Jag kan inte bli häktad. Fan, det går inte. 59:32 Nej, och där ställde jag mig. Jag bara öppet sju dagar i veckan. 59:36 Sveriges billigaste blommor. 59:38 Och då kringde du mycket? 59:41 Hur mycket som helst. Alltså det var liksom omättligt. Jag hade kö. Inte första dagen. Inte andra dagen. Men första helgen. Och pensionärerna kom. Och min pappa hade ju sålt blommor på Öland. Så han hade ju ändå blivit lite lokalkänd i sen. Tårgassituationen. Han var känd för att ställa till skandaler. Det var ju fortfarande på Öland. Sen hade han varit borta i några år. Så kom jag tillbaka och de bara. Är du gaphalsens dotter? Ja, men jag gapar inte lika mycket. Och så blev det en grej. 60:11 Men folk kom dit och det var mun-till-mun-metoden och jag krigade med de här dagstidningarna. Det var Ölandsbladet, Kalmarposten, Smålandsnytt, Telefonkatalogerna. Jag önskar att jag hade kvar dem idag, men det har jag inte. Jag till och med, jag dubblade liksom pengen på att ha en bild på mig själv. 60:29 Fattar du grejen? Så du märkte att när du lade in den här annonsering, när du körde annonsering och hade bild på dig själv så dubblar du pengarna? 60:38 Ja, alltså jag var verkligen så här blomsterflickan. Jag var en ganska trött bild på mig själv. Jag höll i en blomma och så skrev jag kom och köp i princip. 60:48 Var det många som raggade på dig då? 60:50 Nej, jag hade pensionärerna Inget raggande. Jag hade Adam och sen var det liksom målgrupppensionärer från början. Alltså tänk äldre målgrupp och sen de här som har villorna. Inget raggande, inget sånt. Alltså tänk till så här småstadsidyllen. Jag var verkligen blomsterflickan. Jag hade mina trasiga jeans och den ständigt smutsiga vita tischan. 61:15 Och pengarna bara växte och växte och växte. Och jag bara återinvesterade och återinvesterade och så köpte jag den här fastigheten. Jag fick ta ett lån på den, men jag kunde nästan kontantbetala den. 61:27 Bra marginaler låter det som. 61:29 Ja, på den tiden var det ju guld. Det var innan den här jävla... 61:32 Men du, vad var det för marginaler? Vad köpte du typ liksom... 61:37 Så här också, det beror på, för aktionen är ju ganska varierande. Och sen om till exempel Ikea går in och Allemal, säger man på holländska, om de går in och köper ett parti så kan ju de fimpa en hel sort av någonting. Nu tog jag Ikea som exempel. Men det här var innan Ikea började sälja. Det var innan alldaglig handeln tog över marknaden. Bauhaus Allemära hade ju inte börjat sälja blommor. Det var fortfarande en touch av guldtiden. Blomsterbranschen är körd idag. Idag är ju de stora, alltså... 62:06 De stora koncernerna har ju tagit över. De små har styrket på ordentligt. 62:12 Men marginalerna, när du gjorde bra inköp, du måste ju vara med. Du måste ju sitta på en aktion. Så är du en usel inköpare, no offense, men då har du inga bra marginaler. Handlar du om de lokala svenska grossisterna? 62:27 Nej, då har du inga bra marginaler. Men jag var en bra inköpare och jag handlar inte om mellanhänderna. 62:33 Men vad var det för marginal då? 62:35 6, 7, 8 ibland. 62:37 Gånger pengarna? 62:38 Ja. 62:39 Men för att behålla marginalen. Du får inte ha något svinn. 62:43 Är du med? 62:44 För svinnet är ju gamblingen. 62:47 Säljer du, alltså även om du till exempel säljer kläder, säsongsvis, det är också lite gambling, du vet, förra kollektionen. Men de dör ju inte. Du kan ju ändå behålla ett visst värde. Har den här blomman dött, det är svårt att sälja den som torkad. 63:05 Vissa saker kan du rädda. Men för att behålla marginalerna så är det ju skitviktigt. 63:12 Att det inte får svinn. Och sen kom alldaglig handel, diesel och transportkostnaderna, tullarna, färgepriserna, de nya lastprisreglerna, elva timmarsvilan. Det var många hinder sedan som fuckade upp branschen. 63:27 Jag fattar, jag fattar. 63:29 Här däremot har vi en bitterhet som vi inte går över. Musik 63:37 Men du, vi måste hoppa in på något annat som självklart är extremt relevant. Och det är din stalker. 63:45 Den berömda stalken. 63:46 Ja, den berömda stalken. Och berätta om det första brevet som du fick. 63:53 Det första brevet kom ju... 63:56 till min brevlåda med ett frimärke. Så det var ju postat. 64:02 Och det var lite dubbla känslor. Jag tyckte ändå att det var creepy, det tyckte jag. Det här var ändå en tid som näthat och nätroll hade börjat komma. Så jag var ändå lite luttrad i att det fanns en del knäppisar. 64:17 Men jag kände ändå att det var något som var fel. Det var ändå något som var lite för personligt. 64:24 Så först fick jag de här kalla kårerna. 64:26 Sen bestämde jag mig för att nej, vet ni vad? 64:29 Det här måste vara en knäppis. 64:32 Men jag hade ju ingen aning om att det skulle vara startskottet på det som faktiskt blev en fucking mardröm. 64:40 Vad hände sen? 64:43 Det första brevet blev ju ganska snabbt fler. Många brev efter varandra. Och det som hände samtidigt var ju att den här flashback-tråden som började växa och jag var inte ens bekant med flashback. Det blev att många saker av det som skrevs i breven det stod också på flashback. 65:03 Ord gick också till handling. 65:08 Det stod saker att du ska få en anmälan. 65:12 Jag fick en anmälan. Du ska få en orosanmälan till sost. Det blev en orosanmälan. 65:18 Det stod saker som att du ska få hot. 65:23 Okej, jag fick hot. Personen formulerade sig ganska... 65:30 Inte korrekt, alltså inte grammatiskt korrekt. 65:34 Det började växa en oro när jag såg att det som stod också förvandlades till verklighet. Då kände jag så här, det här är inte bara en random knäppis. Det här är inte något jag bara kan skaka av mig. Det här är faktiskt på riktigt. 65:46 Jag är ganska luttrad, jag har gått igenom en hel del. Jag är inte lätt skrämd, tro mig. Det har också kommit andra knäppisgrejer. 65:54 kommentarer kring att man är ful eller dum eller du vet, nätskit det är okej, det kan vi ta men det här började bli djupt, det här var inte okej det här började bli utanför min kontroll det började finnas ett spår i att jag förstod att det här kommer inte sluta så breven blev fler och fler breven började komma utan utan poststämpel jag förstår att någon är här 66:24 Någon har lagt i den här i din brevlåda? 66:27 Någon har lagt i det i min brevlåda. Vem har varit här? 66:32 Jag började också fundera på, vad kan jag göra? Vem är det? Framförallt den här frågan, vem är det? För om man har en ståker, det är mycket vanligare än vad man tror. Men majoriteten vet ju vem sin ståker är. 66:48 Mm-hm. 66:49 Men att inte veta vem det är är extremt utmanande. 66:55 Okej, vad närstående. 66:56 Ja, men exakt. Är det någon man känner? Är det någon i hans familj? Är det en vän? Är det någon du jobbat med? 67:02 Är det någon som tittar på mig nu när jag går i affären? 67:04 Mm. Är det någon som är i närheten? Exakt. Den är svår. 67:12 Och det här eskalerar ju också. Det var ju verkligen så att den här stalken satte ju upp prenumerationer. 67:19 Förr var det ju typ ett trettiotal prenumerationer på dig och alla vänner och närstående runt om. 67:27 Ja, för det är ju så här att Den här ståken satte upp som du säger prenumerationer och det är inte bara magasin utan det kom batterier, kalsonger, konstiga ordrar. Det var en del efter andra, mer än vad som kunde komma med i dokumentären för det var svårt att få med allt det här i tre avsnitt. 67:50 Men det blev utanför våran kontroll. Och det som är så otroligt frustrerande det är att den administrativa tiden till att bestrida allting. Saker hoppar till en kass och man får panik. Man hinner inte med. Och man förklarar samma sak om och om igen. Och vi är ändå så i modern tid. Hur fan är det ens möjligt att någon ska kunna skriva någonting på en handskriven talong? Och det ska leda till en prenumeration. Och så ska man behöva förklara så här att Min son här har inte som 14-åring, 13-åring valt att prenumerera på Allt om trädgården. 68:23 De bara. Ja men om man har gjort det. Så måste man ändå betala. Han har inte det. Och så ska det leda till två timmar samtal. Så ska man skicka över och skriva på. Och så vidare och så vidare. Bestrida och sin kassa. Och så ska magasinet sin tur återkallas. Så att summeringen av det här. Är att alla de här. 68:40 Ja men alltså det är hur mycket som helst. Och förstår man då. Administrativt. Det kostar. 68:45 oss tid och pengar, staten för just staten har ingenting med prenumerationerna att göra men det har varit anmälningar till Skatteverket, till kommunen lantmäteriet att jag missköter hundarna, socialtjänsten och just det här med socialtjänsten det ligger mig väldigt varmt om hjärtat och det förstår ju du också som har hamnat som ungdom utanför systemet och man har behövt hjälp på olika sätt. Vi har ett samhälle där det saknas resurser och så ska socialtjänsten slösa tid på någonting som den här ståken Sätter upp gång på gång på gång. 69:23 Och det gör mig så jävla provocerad. Så fruktansvärt provocerad. 69:29 Så det var många saker. Och jag insåg att någon systematiskt började förstöra mitt liv. På fullast allvar. Och just att det drabbar ju folk i min närhet. Folk fick hot. Folk fick brev ifrån mig. 69:45 signerat med mitt namn. 69:47 Jätteelaka saker, hot. Folk fick brev om mig. Om du och jag skulle gått ut och käkat en lunch, en businesslunch eller bara en slump, tagit en kaffe, så lägger du upp det på din Instagram. Eller jag på min. Eller båda två. 70:01 Plötsligt så har du ett brev. 70:03 Och då skulle Ståken räkna ut, vad är din svaga punkt? Eller så kanske Ida har fått ett brev att du vet att My och Alex... 70:12 Till exempel. Ståken, kolla vad är den känsliga punkten. Eller, vet du vad? Ta inte med mig ur den här podden. För det kommer leda till det här och det här. Ståken hittar olika ingångssätt. 70:23 Att fakta upp. 70:24 Det spelar ingen roll. Hon letar efter. Vad kan vara lättaste vägen att bryta din och min relation? 70:30 Är det frugan? Är det pengar? 70:33 Du förlorade ju massa jobb. Massa sponsorer. Alltså hur många miljoner som helst i intäkter. Hur många... Och sen också jobb. Du blir ju kickad från massa jobb. 70:45 Ja, löpande. Och det är ju också så här. Det är ju både pengar, ekonomi, trygghet. Men också emotionellt. Jag blev liksom cancelad. 70:54 vänner, kolleger alltså folk bara försvann utan att jag vet hur många som har kommit fram till mig nu efter dokumentären jag ber dem ursäkt jag trodde verkligen att och sen finner de inga ord typ stammar jag är ledsen, jag förstår nu Och visst är det skönt att få en ursäkt eller en förklaring. Men det är också människor som kommer fram till mig som jag inte ens märkt att de har försvunnit. Som alltså inte har varit mina närmaste. 71:24 Och jag bara, aha, var det därför? Just det. Det är en hel chock liksom. Svårt att beskriva med ord. 71:35 Och vad hände då? 71:43 Det ena ledde ju till det andra. Och sen har det ju gått lite i skov. Det har aldrig upphört. Men det har gått upp och ner. Jätteintensivt. Och sen har man tänkt så här ibland. Gud, det har inte varit något på två veckor. Är det över nu? Nej, då kommer nästa smäll. Och sen parallellt så har ju den här flashback-tråden bara blivit större och större. Längre och längre. För det blir ju också så här. Och det har ju en stalkerspecialist sagt till mig i efterhand. Att många gånger. 72:10 så får ju en stalker med sig många andra. Och det är ju också det som är syftet. Sprida rykten, förstöra trovärdighet och så vidare. Och vad man än säger om en stalker så är ju hon fenomenalt skicklig. Det får jag ändå lyfta på att hon är henne. Synd att hon inte är fullt frisk och att det kunde använda sitt gott syfte till exempel inom rättsväsendet. Hon är ju fantastisk på att researcha och Ja, tänk om han skulle kunna använda den hjärnan till något bra. Hon har liksom kommit undan i 11 år. 72:39 Men du vet att det är en tjej. 72:41 Jag vet att det är en kvinna. Hon är konfronterad. Du vet vem det är eller? Jag vet vem det är. 72:48 Hon är dömd för liknande brott innan. Hon har ståkat och utsatt en annan bloggare för näthat. 72:58 Hon har skickat brev till jättemånga andra offentliga personer. 73:02 När dokumentären sändes så är det så många som har hört av sig och sagt men gud jag har ju fått samma brev. 73:08 Med liknande saker. Men hon har inte gått så här långt med någon annan. Och det som gör mig så förvånad. Det är så här. Jag är inte familjen Valgren. Jag är inte Pirelli. Vad fan har hon hängt upp sig på mig för? Det finns så mycket mer framgångsrika. Eller kända personer. Som också har fått brev av henne. Men varför har hon denna hänga på mig? Det är så ologiskt. Vi känner inte varandra. 73:34 Har du träffat henne? 73:36 Ja vid konfrontationen med tv-teamet. 73:40 Vad hände då? 73:42 Min fantastiska producent och partner in crime och Martina som har blivit en riktig vän. Hon har kämpat dag som natt på att hitta henne. Och det var så nära på slutet att budgeten ran ut i produktionen. Tiden började försvinna och det var så nära att man inte hittade henne. 74:02 Men... De gjorde det. Och hela syftet med att hitta henne. Hela syftet med att jag till slut vågade ställa upp i dokumentären. Jag krypade under en sten. Jag försökte få skydda rentitet. Jag ville kasta sociala medier. 74:15 När min personal blev så hotad att de sa upp sig i min blomsterbutik. Och jag inte ens hade personalen kvar. Då bara kände jag så här. Jag ger upp. Kan lika gärna hoppa i sjön. Det går inte. Och jag är inte en person som ger upp på riktigt. 74:28 Men när vi väl träffar henne. 74:30 Då bara kände jag så här. 74:33 För det första pulsen. Upp till 300. Och jag var så laddad. Och jag ville bara fråga. Inte så här, vad har jag gjort? För jag har inte gjort någonting. Jag ville fråga, varför jag? Det var den enda frågan. Får jag bara chans att fråga en enda sak så vill jag fråga. Varför jag? Och vi hoppades ju verkligen på att få en chans att möta henne. För man vet ju inte om hon går ut. 74:57 Kommer hon komma ut? Hon har ju blivit konfronterad i Trolljägarna av Aschberg. 75:03 För länge sedan. Så hon har redan varit med i en tv-konfrontation. Okej, Arsberg har lite mer pondus än jag. Men jag kände att jag har fan av mig mitt att säga också. 75:13 Och vi får chansen. Hon kommer ut. Och vi är så förberedda och vet vad man får göra, vad man får säga. Så att man är ganska rädd att trampa i en situation där man är fel. Och någonting jag har fått lära mig under alla år är så här, jag måste vara korrekt. Saker vänds emot mig. Jag får alltid gå som på äggskal. Det har jag lärt mig sedan min barndom. Men också genom ståken. Jag har inte råd att göra ett enda misstag. För det vänds emot mig. Jag måste ursäkta mig. Jag är inte galen. Nej, jag har inte gjort det här. Det som står på flashback stämmer inte. 75:44 Jag måste alltid hela tiden förekomma. Ska jag göra ett samarbete måste jag säga. 75:49 Så här kommer det gå till. Ni kommer få det här brevet. Det här är handstilen. Vill ni fortfarande jobba med mig? Du fattar. Men när vi möter henne. 75:58 Då tittar hon så här. Martina kör det hon måste säga då. Rent juridiskt att vi är från det här. Det här är tv-teamet och så vidare. Och det här är mig. 76:07 Kanske inte riktigt så glatt. Det här är mig. Men jag tittar på henne. Hon tittar på mig. 76:13 Jag vet inte vem du är. 76:15 Really? 76:17 Jag bara, jo men det vet jag att du vet. Så börjar hon liksom springa iväg lite. Hon är snabb som en vässla för att vara så osmidig som hon är. 76:24 Men jag försöker ändå så här, men snälla. Jag säger liksom snälla. Kan du stanna? Jag vill prata med dig. Så vi går lite framåt och till slut stannar hon. 76:34 Ganska snabbt trasslar hon in sig i sina egna lugner. Vi har råmaterial på runt 31 eller 32 minuter och det som syns i dokumentären är väldigt ihopklippt. 76:44 Men ganska snabbt så berättar hon hur mycket som helst om mig. Hon tar ju till och med upp saker som jag själv har glömt bort. Träningsresa, andra grejer som jag har gjort med andra bloggerskofförer och sådär. 76:57 Så jo då, hon har stenkoll. 76:59 så hon trasslar in sig i sina lugner och jag har ju mina fokusfrågor jag vill fråga varför jag och Martina ställer dem lite mer redaktionella frågorna och är mer skarp och hon tar upp bevismaterial och verkligen försöker vara tydlig hon blånekar hon säger att ja men det är någon som härmar min handstil ja men det här är ju samma handstil som du blev konfronterad med sist ja men jag har blivit bättre sen dess Okej. Så hon erkänner ju liksom. Jo men jag har ju blivit konfronterad. Och det var jobbigt. Och Aschberg hit. 77:30 Och den bloggerskan dit. Men jag har ändrat på mig. 77:34 Okej. Men det har det ju inte. För det här pågår ju. Vi vet ju att det är du liksom. 77:38 Men hon fortsätter. Och fortsätter. Hon gräver sin egen grav. Ju mer hon pratar ju ju värre blir det. För att det är ju så här. Hon i princip erkänner ju fast hon ekar. 77:47 Och mitt i allt säger hon så här. 77:50 Ja men du. 77:51 Om vi bara kan klira det här du och jag. 77:54 Då skulle ju du kunna bli min tränare. För jag behöver också gå ner i vikt. Jag ser också kamerateamet och allt. De tittar åt olika håll. För ingen får ju påverka mig. Det är ju så tv, det vet ju du. 78:06 Och de alla tittar åt olika håll. Och jag bara. 78:09 Jag blir mållös. Jag brukar inte bli mållös. 78:12 Och Martina bara. Högst olämpligt. Hon försöker ta tillbaka. 78:16 Och hon bara. Jo men. Hon fortsätter. 78:20 Jag bara. 78:22 Really? Jag var mållös jättelänge. Martina tog över. 78:28 Och jag bara tänker så här. 78:30 Hur? 78:31 Hur är det möjligt? 78:35 Förstår du? Jag kan typ inte ens ta in det när jag pratar om det. Jag kan prata om mycket jag har gått igenom. Men jag får inte ihop det. 78:43 Hur kan hon i sin vildaste fantasi föreslå det? 78:47 Efter allt hon har gjort. 78:49 Min hälsa strök med. 78:52 Mitt nätverk, pengar, ekonomi, mina stackars svärföräldrar har fått utstå så mycket. Min stackars mamma, mina vänner. 79:03 På lanseringen här inför boken, jag passade på att tacka alla som kom. Jag sa också tack till alla er här som har stått kvar vid min sida som har blivit ståkar och min ståker. Det var jättemånga av alla som är där. 79:17 När Stockholm är senast? 79:20 Efter konfrontationen var hon tyst i ett par veckor. Så i slutplattan på dokumentären som finns på TV4 då. Så står det ju så här att det har upphört. Det hinner inte mer än klippas färdigt och komma ut förrän hon börjar. Så det blir väl lite så här mediamässigt så här va? Har hon slutat? Inte slutat. Men hon satte igång. 79:40 Hur är det ens möjligt? Jag hade inte ens tänkt tanken på att hon kunde fortsätta. Jag trodde att nu är det över. 79:45 Så hon fortsätter efter konfrontationen. Hon fortsätter efter att dokumentären sänds. Den sänds ju alltså i maj. 79:55 Ja i maj 2025. 79:59 Hon fortsätter. 80:01 Polisen tar mig till det första förhöret någonsin. Från alla jävla år. Och jag har fått det nerlagt. Jag har legat och grinat på polisstationen. Jag har försökt få skyddade uppgifter. Ingenting har gått. Whatever. Allt det här står ju i boken och medel till. Men. 80:17 Hon fortsätter. 80:18 Hon fortsätter. Hon vet att jag vet att det är hon. Och hon går över på Ludvig. Mitt barn. 80:25 Och här. Alex. Jag vet var hon bor. Jag vet vem det är. 80:30 Det kan ju inte sluta med att jag åker till henne och tappar och blir häktad. Kom igen. 80:36 Jag får liksom så här yoga, träna jättehårt och bara försöka hitta mig själv i att inte tappa det. 80:44 Men det är ju så att då kommer prenumerationen till Ludvig och Det är ju ingenting han behöver hantera. Såklart. Men vi måste ju ändå så här. 80:53 Och andra. Det är hur många som helst som hör av sig. Är det hon? Är det hon? Jag kan ju inte juridiskt säga hennes namn. Jag kan ju inte bekräfta. 81:01 Jag kan ju inte bekräfta. Jag kan ju inte dementera. Vet du hur många jag vill säga det till? 81:05 När var det senast nu då? 81:07 Varför då? Varför månad? Nu är det oktober. 2026. Nu var hon tyst i. 81:13 Ja nästan. 81:14 Nio. 81:17 Nio månader. 81:19 Hon fortsatte hela förra året efter programmet. 81:24 Och sen nu är det nio månader. Jag vågar inte ginsa det. Jag kan inte ginsa det. 81:29 Varför har hon lagt av för det? 81:31 Gissningsvis så tror jag att det är sista förhören. 81:36 Att hon blir skraj. 81:38 Spontant så tror jag det. 81:40 Det är min hobbyanalys. Jag har inga belägg för det. Har hon blivit dömd? 81:46 Nej. 81:47 Still going strong. Hon är på fri fot. Och det är det här som är det viktiga. Jag har ett superstarkt budskap med den här boken. Jag vill engagera- Jag vill engagera politiker, för det är verkligen så här. Alex, det är så jävla viktigt. Det här är så sjukt mycket vanligare än vad man tror. Och någonstans är det så här, polisen saknar lagstöd, de saknar resurser. Vi har ett så stort, stort hål i systemet. Och det är olika anledningar till att det här har lagts ner. 82:20 Vi har så mycket bevis. Alltså produktionsbolaget har gjort ett dunderjobb. Sen måste polisen göra sitt eget jobb. Jag köper det. Men preskributionstiden. På massa brott. Alltså det är ju inte en åtalspunkt. Det är ju hur många som helst. 82:34 Alltså det är en så lång historia. Jag har ju samma målsägande beträde som Bianca hade när henne stalker blev fälld. 82:40 Mm. 82:42 Silvia, och saken är ju den att det var jättemånga följarna som var såhär, varför får Bianca hjälp och inte du? Men det är inte sant. Alltså, jag fick också hjälp. Vi har samma målsägande beträde och Bianca utsattes också för en ståker. Och här är det riktigt illa. Han blev fälld. Tacka gudarna för det. För det hon utsattes för är förjävligt. Men det var missvisande av följarna att göra det till en grej. Att stackars dig och fy fan vad dåligt för henne. För så var det ju inte. Men däremot det straffet han fick. 83:14 Proportionerna till brottet han begick. Och straffet som han fick. Är helt fucked up. Och det har ju våran justitieminister Gunnar Strömer verkligen också lyft. Inte just det specifika målet med Bianca. Men att det här måste ändras lagstiftningsmässigt. Och nu sitter vi i en politisk harva och det är lite rörigt som alla vet. Men det här är någonting. Den här frågan kommer jag driva framåt. Jag tar ju inte ett nej. Så hur många år det än tar. Kom ihåg det. Ni vet vad ni hörde. 83:42 Jag kommer inte upp. Det här måste verkligen ses över. För det är så många som drabbas. Och som lever med det här. Och som inte kommer ur det. Som inte får hjälp. Och de poliser jag har pratat med är så frustrerade. De åklagare jag har pratat med. 83:55 De bara beklagar. 83:57 Men har inte du tänkt så här att. 83:59 Hon har förstört ditt liv på så många olika sätt. Du har tappat miljontals kronor, ställa sponsorer, vänner, relationer, nätverk, arbetsplatser, allting. Och sen få reda på vem du är. 84:13 Det är inte första tanken som kommer upp. Okej, fortsätter du tjafsa nu så kommer jag allt få förstöra ditt liv till graven. 84:21 Men någonstans är det så här. 84:24 Jag har ju med min långa, brokiga väg så har jag ändå alltid valt att försöka inte vara bitter. Jag säger en sak i slutet av dokumentären. 84:36 Jag tycker fan synd om henne. Det är en synk som de verkligen så här, jag höll på att frysa ihjäl efter konfrontationen. Men de bara, sorry, sorry, ta inte på dig något. Vi måste fånga dig nu i hur du mår. Och det är så det är. Naturliga reaktioner. Och jag menar ju det jag säger, jag står ju där med tårar i ögonen och bara, jag tycker fan synd om henne. 84:53 Om vi tänker efter här, pappa, jag tycker synd om honom. 85:00 Våldtäktsmannen, nej. Jag tyckte inte synd om honom. Men jag sa ändå att han är sjuk. Det är något fel på honom. 85:06 Situationen i när jag trodde att det var fel på mig och otroheten. Jag kan se mig själv i spegeln och se mina fel och brister. Jag är jättemedberoende. Jag måste jobba på det. Och där är jag inte klar. Jag har kommit över så mycket trauman. Jag har kommit över så många... Utmaningar och jag är jättestolt över det. Men en sak ser jag. Jag är medberoende. Till och med i ståkerkonfrontationen säger jag. Det är synd om henne. Och jag tycker genuint synd om henne. Det som måste ske är att hon måste bort från gatan. 85:37 Jag vet att hon ståkar andra nu. Just här och nu. Hon flyttar bara fokus. Hon gick från en annan bloggare till mig. Och det var bara att då utvecklade hon det och tog det tio nivåer till. 85:50 Jag skulle aldrig vara så dum att jag gick över en gräns eller gick på henne. För att det är inte jag. Jag är större än så. Jag är så mycket mer än så. Hade jag haft det i mig, då hade jag inte haft den relationen som jag har till Adam, till Ludvigs pappa och Bonnes mamma. Då hade jag förmodligen inte haft den jättefina relationen som jag har med min mamma. 86:12 Pappa och jag går fortfarande upp och ner. Men jag har valt en annan väg. Rätt eller fel. Det finns de som tycker på ett sätt. Som inte håller med mig. Det finns inget rätt eller fel. Vi är olika. Men nej, jag skulle aldrig lägga den energin på att fucka upp livet för henne. Jag ska lägga min energi på att fortsätta fokusera på mitt företag som går framåt. Jag har ju fortfarande mitt gym. Det har jag haft i sex år. Jag har investerat i en jättefin lägenhet som ligger vid vattnet. En kvart från stan. Jag har sett till att mitt gym ligger på andra sidan torget. 86:43 Jag ser mitt gym hemifrån. Jag har en online-coachning som gör att jag kan resa och jobba ifrån Spanien. Jag har skapat ett liv som jag vill. Jag vill fortsätta lägga min tid på det. Inte på att fucka upp någon annans liv. Så, nej. Det är jättemånga som erbjuder sig att åka dit. Jag bara, nej, sluta nu. 87:00 Faktiskt. Så det är, nej. 87:03 Ja, och med de orden så får jag tacka dig, My, så hemskt mycket att du kom hit och berättade din historia. Det har varit jättespännande att höra på den och väldigt inspirerande. 87:14 Jag länkar det här också till dina kanaler och din onlinecoachning och ditt gym här. Så att om man vill veta lite mer om dig så stort, stort tack att du kom hit till mig. 87:25 Jättetack själv, det var supertrevligt och jag är glad att få vara här. 87:33 Ja, mina vänner, vilken story alltså. Vad hon har varit med om mycket saker. Alltifrån våldtäkten, att hennes pappa alkoholiserade och åkte ut och in på fängelset. Till den här ståken som varit efter henne. Förstört hennes relationer, förstört hennes jobb, förstört så himla mycket hon som tappade jättemycket pengar. Alltså hon har varit med om tuffa grejer alltså. Och hon är fortfarande med om väldigt tuffa saker. Så att, Jesus. Men vilken fin inställning hon har. Och jag älskar den här storyn verkligen också. Hur hon grindas fram och lyckas få den här krediten. 88:05 Och starta den här blomsterhandeln. Jag älskar den storyn. 88:09 Ja, wow. Jag tycker det var ett väldigt kul avsnitt. Hoppas ni också gillar det här. Ni får jättegärna sprida det eller lägga ut någonting. Eller tagga mig på sociala media. Ta hand om er och ha det bäst.